221 OM MAKARS INBÖRDKS TKSTAMKNTEN visesynpuiikter. som mask* k* sig väsentliga. Samtidigt gjorda (örordnanden. som hade ett sä nära samband med varandra, att det ena ntgjorde en liiriitsättning för det andra, borde, måste man ofta mena, ej få iippbåvas ensidigt. I vart fall måste det vara stidande, om den andra maken vilseleddes, liksom om den ene maken efter den andras diid kunde tillgodog<")ra sig den först avlidnes egendom utan att npptvlla de villkor, som bärkir varit betingade. 1 vårt land fic-k därkir den iildre syn på det inbtirdes testamentet. som omlattats av Rålamb ocb l(d)0-talets Svea bovriitt, mot 1 7()()-talets slid aler fiireträdare. Bland dem nuirkes en sådan auktoritet som Matthias (ådonins. ledamot av Hiigsta domstolen. Liksom omsvängningen ar 1727 i rättsuppfattningen motsvarats av kireteelser i luiropas ledande knltnrnationer. ägde de åsikter, som ('.aloniiis oeb hans meningsfränder omfattade, ])aralleller i andra länder, vilkas rätlsknltiir påverkat vår egen. Preussisebes allgemeines Landreebl — varifrån åtskilliga regler funnit sin viig in i vår rällsordning —stadgade sålunda om makars inbiirdes testamenten, att om (iverlevande make »nimint die I'b’bsebafl an. so kann er aneb von seinen eigenen Verordnungen nicbl wieder abgeben.» Samma grundsats bade tidigare godtagits bl.a. av den sachsiska riitten. De äger en bakgrund i J. S. Stryckiiis' nyss niimnda avbandling från är 1702. Liksom revisionssekreteraren Lars Miirling år 1080 oeb Svea bovriitts president Scheffer ar 1727 betonade C.alonins ocb hans meningsfränder under 170()-lalet det inbiirdes testamentets likhet med ett avtal. 1 en känd dom av den 28 angiisti 1708 argumenlerade Ibigsta domstolen efter den linjen, att »inbiirdes testamenten :iro av den siirskilda beskat feidiet. att den ena testators fiirordnande stiider sig pa griind av den andras», varav fiiljde, all testalorerna frivilligt frånträtl rätten att ändra testamentet, (’alonins nnderstriik i sill volnm än ytterligare att inbiirdes testamenten äro avtal, å vilka man måste tillämpa avtalshelgdens grundsats; »naturlig rättvisa . . . fordrar, att ord ocb avtal obrotisligen måge hållas». Se liiirom 1)1.a. J. l-'orsnuin. 't’olkninf' af .A.R. Ui; R i cU gaiumall projiidikat. 'I'id.skr. utf). af .liiridiska fiireiiin}.;!*!! i 1'inland hSTU, s. 27; oeli .senasi SOU l‘r_Ht;22, s. 1<»2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=