220 STIG JÄGERSKIÖLD konliiK'iitala lilteralureii så länge fäll inverka på den juridiska undervisningen oeli rällsskipningen förl ined sig, all ytterligare en aukloritelsreceplion ägt rinn? Eller har en under nalurrättens ulveckling alltmer markerad respekt för den individuella viljan och dispositionsfrihelen här tagit sig detta utlrj’ck, ehuru samtidigt i tysk doktrin och rättshildning, som nyss nämndes, en motsatt utveckling är märkhar? Av intresse :ir i vart fall härvid att anteckna, alt en med den svenska liverensstämmande utveckling ungefär samtidigt ägde rum såväl i Frankrike som i England. I Daguesseaus ordonnanser ar 1735 imderslriiks ytterligare rätten att fritt återkalla även (imsesidiga förordnanden; motviljan mot att tolka dylika förordnanden som oåterkalleliga hirde i (aide civil till ett absolut förbud mot inhiirdes testamenten (art. 0081. Blackstone återgav motsvarande grundsats i naturrättsligl färgade ordalag: »Though 1 make a last will and testament irrevocable in the strongest words, yet I am at liberty to revoke it: because my own act or words cannot alter the disposition of law. so as to make that irrevocable, which is in its own nature revocable.» Resonemanget erinrar starkt om assessoren Ehrenslams nyss anförda votum. Den nya lagen medfiirde, naturligt nog, alt även den svenska doktrinen på lestamentsrällens område avvisade analogier med avtalsrätten. Xehrmdn-Hhrcnstråhlc. som 1729 förfäktat den äldre nit lens ståndpunkt, ändrade till sist mening och markerade en åtskillnad mellan testamenta reciproca och pacla successoria (kommentar till ärvdahalken 1752). Såväl Hernbcrfih i De teslamentis reciprocis (1784) som TeiujuxiU i Twistemåls Lagfarenheten (1794 s. 240) framhöll rätten att fritt ändra även ett inbördes testamente. Den avlalsrättsliga syn på del inbördes leslamenlels innehiird, som präglat rättsbildningen såväl i vårt land före år 1727 som i flera av kontinentens stater, motsvarades emellertid av vissa väsentliga sidor hos denna rättshandling. Det kan ej heller förnekas, att denna grundsyn möjliggjorde ett beaktande av rätt- *■*•> .S. Piifcndorf. Do jiiro naturao ot {gentium, lib. IV. kap. 0, p. 15. ’■*!> II. Rc<jn<iult. J.o.s ordoiinaiioe.s oivilos du clianoolior l)aguos.scau (l()d<S(; dons.. Los ()r(b>nnauoo du ohanoolior Daguossoau (1(H5.>). Coninicntarios on the Laws of Kiif'land. U. 11. ch. d'i.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=