217 OM MAKARS INBÖRDES TESTAMENTEN repiihlica uppkomma och existera.» Som exemjiel anhircle Seheller: »Om k(")|)män 2 eller 3. som hava i^ivil sis^ med varandra uli holai,' och leekiial ell holaj^skontrakl, om endera av dem skulle hemlij^en i'll därilrau och skilja sii? idaii de andras vetskap dädan, Ivärl emol lai'en 17 kap. RådsluvuB., vad lör oändlij^a Irälor och dispuler skulle icke diirav existera.» På samma sätt vore liii^et i det r()relif4ffande lallet. Ihdi^d j,nillande riitt kunde ett inlx'irdi's testamente »meo censu inlet ruhhas eller tråiij^ås med mindre den andra maken därutav lår kunskap och tläiiill samlycke ^dver, eller alt den maken, som samma vill hryla. måste sådant hos vederl)(’)rande domare r("»rsl anj^iva och dess hilall och consens därtill inhämta.» Då fru Olivecranlz ej iaklla^Mt delta, måste Scheller Icdja relerenlens mening. Till ytterligare sltid härlT)!* (‘rinrade .Scheller om del l()rhållandet att fru Olivecranlz. om hon överleval sin make von .Slauden. kunnat till sin ftirdel utnyltja del gemensamma testamentet. Hon hade haft rätt att »hetjiina sig av deras pacio mulno och således blivit en frans iu praejudicium tertii. som ^•id domstolarna intet hcir lidas». \’id den fortsatta voteringen i målet den 2d jnni 1727 IVirfiiklade emellertid flertalet av hovriittens ledanuiler motsatt mening. Assessoren IHirenstam kunde ej falla, sade han, att man av två personers fiirklaring om sin yttersta vilja kunde gilra »en sådan lag», all ingen av dem kunde ändra sin mening nian den andres vetskap eller samlycke. Visserligen skulle löfleu och avtal hallas, såsom »i köp och säl, lega och bolag». Men del vore en alldeles annan sak med »<le utlåtelser och placita. som ske på hiindelse av dödsfall, varesi del heter voluntas idtima est amhnlatoria nscpie ad mortem.» Stånden menade visserligen, att ifrågavarande urkund ej vore ett simplex testamentum, utan ell pactum reciprocum. som stödde sig på en orygglig vilja eller clausida de non revocando vel derogando. \Msserligen funnes visst stixl fcir kärandens mening i den av’ honom åberopade doktrinen, men bindande vore delta ej: »\'ad tanka juris consulti hava om ])aclis successoriis emellan man och hustru är icke alldeles obekant. De gillas av somlige. men bliva av andre helt och hållet fiirkastade. ,Iag liimnar ock diirhän. vad anseende de måge meritera d;ir andre och mera bindande omständigheter finnas.» 1 vart fall i del aktuella målet vore enbart fråga om en »testalio mentis»;
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=