216 STIG JÄGERSKIÖLD leslanuMiluin eller rättare sagt pur gäva av sin egendom pä hiindelse av dödsfall.» Därför »skall oek testatri.v hava varit hefogad samma sin fiirsta disposition att äterkalta, särdeles oh ingratitndinem donatarii». Referenten yttrade sig fiirst om det gemensamma testamentet den 16 jnni 1722. ett »paetnm reeiproenm som hestår av mntna ohligatione». Den avlidna fru Oliveeranlz hade aldrig under sin livstid gjort gällande något fel hos denna handling, något vitinm. Referenten kunde därhir ej finna att hon varit berättigad att ensidigt upphäva den. Man måste heakta. att om majoren gått hort före sin maka. då hade hon fått at njuta fördelarna av det gemensamma testamentet ty majorens arvingar skulle ha levat i okunnighet om att hans maka fiu' sin del upphävt sitt fiirordnande. Detta återigen måste man hetrakta som en »hendig underhandling in praejndieinm tertii. den aldrig med riittvisan är enlig». Idt gemensamt testamente måste ändras ntrinsqne eonsensn. eller oekså angripas med grunder för ogiltighet. Vad Johanna Oliveerantz i livstiden yttrat om mannens heteende kunde ej godtagas som hevis om tillriickliga grunder fö)r ett ensidigt återkallande av det i det inhördes testamentet gjorda fcirordnande: »Cessante eansa eessat qnoqne effectns» eiterade referenten i anslutning till ett gammalt adaginm.'' Hennes senare ensidiga hirordnande vore därför ieke lagligt. IHter referenten skulle assessorerna Lars IHirenstam. ('.arl Wattrang oeh Hans Oliveerona samt hovrättsrådet Lilliemarek votera. Då de ansåg sig hehöva ånyo genomse de fiirra året huedragna handlingarna innan de shdgiltigt yttrade sig. medgavs dem uppskov. Nu anfcirde närmast presidenten, friherre Peter Seheffer sin mening; han påminde sig tämligen väl vad som tidigare passerat. Till utgångspunkt tog han grundsatsen om avtalshelgd: »Jag har alltså vad saken angår alltid funnit och hållit ftire. det axionia juris, cpiod mutuo consensu fil. hiira mutuo dissensu dissolvi. höra hava sitt hestånd. så alt ingen hiir ulan den andras vetskap, vilja och samtycke iqipriva och i frångå vad han med den andras samtycke har stadgat och fastställt, ty eljest och i annor händelse skulle därav oändliga oredor och disputer in “ Se härom .S’. Jäijcrskiöld. Studier rörande reeeptionen av träminande rätt s. 1.').■{.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=