212 STIG JÄGEHSK1()LD e{4eiiteligeii icke synes wara någon gätwo som then ene eller andre delen praejudicerar, ly hwad then ene fillsagdt, hafwer han aft then andre at lorwänta. Ar och icke Ihel som i then 1'örra. äfwenl}!' och tillfälle til längtan effter then andras dodh. Så at en sådan händelse hafwer samma stadigheet och wärckan som Byte eller Kiöp, förmedelst thess owissa iilhslag (Xembl. hwilken thetta afftal skal til godo falla) . . .» ’ Annii Nchrnuin betonar 1729 — tydligen okunnig om iindrad praxis —att man äger inom ramen fiir testationsfrihet iiven sluta pacta successoria, något som han med sin principiella, av naturrättslig spekulation motiverade romerskrättsfientliga instiilluing sätter i motsats till »Romerska Lagen».^ Från den grundsat-sen om voluntas ambulatoria gtir Nehrmau det undantag, att inbiirdes testamenten äro att jämställa med avtal: »Men hafwa twenne personer sins emillan upprättat en fcirening. om theras qwarlåtenskaps l !). fcirplichtelse wijs och i form af ett ('.ontraet. hwarom i 14 § är handlat: kan thet ey ensidigt uprifwas. utan bägge btira tå samtycka til» (s. 412). Annu i ett senare (1749) gjort tillägg söker Xehrman ytterligare sliid för sin mening i den av honom godtagna läran att äganderätten till gåva övergår omedelbart genom gåvoutfästelsen.» ty medelst bägges (ifwerenskommande blir thetta ('.ontract aldeles oryggeligit» (a.a. s. 260). Det problem, som sålunda under 1600-talets lopp fått en hisning i vår rättspraxis och doktrin, var givetvis under denna tidsperiod icke unik fin' vårt lands del. Den vunna lösningen har säkerligen även paverkats av doktrinen på kontinenten, ehuru denna ingalunda var entydig. Man har härvid sökt att finna en skiljelinje mellan romersk tradition och germansk, varvid den senare skulle vara mera fiirenlig med avtalsrättsliga synpunkter. Detta är visserligen såtillvida riktigt som i den äldre romerska rätten en skarp gräns drogs mellan å ena sidan testamenten och gåvor för dödsfalls skull samt å den andra avtal, pacta. Sant är även, att ännu i den justinianska testamentsrätten tonvikten ligger på satsen, att testators vilja är obunden. Men vissa avvikande synpunkter har då redan lagts på några typer av ömsesidiga testa- ' Rålamb, Oliserxalioiies juris praciitae. s. '204 C. “ Oni Xehnnans uppfattning oni romersk rätt se .S. Jnt/crskiöld, Studier rörande receptionen av främmande rätt i .Sverige, s. 110 ff. romerska —
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=