209 KKMIN'ISCKXSKR 1 1 (iOO-TALRTS RÄTTSPRAXIS Ävpii Kiiiif»!. Maj:l i'iniu'r skäl Inla fiir all Joen hiu' njiila livet men lorlsäller cljirel'ler; »doek medan han icke haver sökl ordinarie medel till sakens la^dif^e idliirande ntan således excederändes modnm IVirmedelst ej^en hämndgirighet avhänt enom sitt liv: ty skall honom i)älagt vara stå kyrkestrafl’. hiita till hospitalet tjugo daler vill mynt och till kyrkan tio daler vitt mynt.» Avgiirandel stiimmer endast delvis med del tidigare. I båda l'allen betraktas visserligen den dixle som ogill och dråiiaren l)eslraifas endast r()r all han tagit riitten i egna händer, men Joen och Daniel behandlas ändå inte på samma sätt. Joen döms till kyrkoplikt, vilket Daniel av allt att diuna undgick. A andra sidan kom Joen mulan med 30 dalers biiler till hospitalet och kyrkan, medan Dani<‘l fick biita sammanlagt 40 daler till konungen och häradet. Det biretaller, som om ej heller Kiingl. Maj:t erinrat sig avgö)- randel Iran 102<S. De båda anbu'da Tallen visar klart, alt man ännu i 1000-talets riitIspraxis kan Tinna spår både av den urganda rätten till självhämnd ])å en horkarl och av processen mot deii dikle. Kn Tortsatt nndersiikning av rättspraxis Trån denna tid skulle sannolikt bringa Tier exempel i dagen. 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=