200 STUKi: PKTRÉN ställd ocli iilläiidska iiiretagaro siiklo siij; i stort antal hit IVir att ^'(■)ra sitt kapital eller sina tekniska och merkantila insikter Irnktbärande. Xya ITiretagsforiner. kontraktstyper och kreditmetoder vann med dem insteg och eftersom det under Karl IX:s tid igängsatta arbetet på en revision av den föråldrade landslagen måst skjutas på framtiden, ankomdet på hovrätten att genom sin [iraxis utforma rättsregler under vilka dessa i Sverige nya fiireteelser kimde inpassas. Denna hovrättens rättsliildande verksamhet, av vilken 1734 års lag skulle framstå som den mognade frukten, tortgick under hela KiOO-talet och förutsatte hos hovrättens ledamiiter kunskap även om tj'sk-romersk och annan främmande rätt. Även bortsett från de förut heriirda målen från Reval och Riga ställdes därfiir på hovrätten kravet att den skulle vara en liird domstol, även i detta hänseende den första av sitt slag i Sverige. Kravet giillde i fiirsta hand den tredje av de tre klasser i vilka hovrättens ledanniter iirsprnngligen var indelade. Medan den iVirsta klassen var sammansatt av riksråd och den andra av adelsmiin ntanför rådet, sknlle den tredje klassen bestå av ofrälse assessorer, beträffande vilka det i rättegångsordinanlian var lUlryckligen fiireskrivet att de sknlle vara lärde män. 1’nder hovrättens allra fiirsta tider nuitte det, på grimd av bristen i Sverige ]ni akademiskt ntbildade jurister, svårigheter att uppfylla denna fiireskrift. men redan från och med l(>3()-talet rekryterades icke blott den tredjt' ntan även den andra ledamotsklassen regelmässigt med jurister, utlärda från Upi)sala akademi eller från ntländska nniversitet. av vilka vid denna tid icke blott de protestantiska tyska ntan iiven de nederländska i Leiden och Franeker livligt frekventerades av svenska studenter. Påfallande många av Svea hovrätts assessorer under löOO-talet var juris doktorer jiist från Leiden eller Franeker. Den tid hovriitten var bofast på Stockholms gamla slott ;ir sahmda nr rättshistorisk liksom nr allmänhistorisk synpunkt den mest fängslande perioden av domstolens historia. Sedermera, framtVir allt efter tillkomsten av 1734 ars tag. har hovrättens roll icke kunnat vara lika banbrytande bir den svenska rättens utveckling som under del äldre skedet, men dess lagskipande verksandiet bar i takt med lagstiftningens fortgående tillväxt fått betydelse fiir alltfler samhällsområden och miinskliga situationer. I fråga om processordningen upphörde denna under 1700- och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=