198 STURK PETRKN nuMitet i Paris. Diir stod nämligen alllid i Slora Huminel. la Grand' Ciliamhre, jiislilielronen, visserligen hiiljd av elt liljestridt kläde men väntande på all konungen skulle infinna sig fiir alt laga den i bruk. 1 Stockholm kt)m utvecklingen emellertid all l(”)lja en annan väg, kanske friimsl emedan Gustaf 11 Adolf så ofta och så länge kom att uppehålla sig på andra sidan Öslersjt')n. 1 den 1615 utfårdade rättegångsprocessen, som utförligt reglerade förfarandet i hovrätten, anvisas nämligen två andra vägar f(')r konungens personliga ut(")vande av sin domsrätt. Dels öppnades möjlighet f(')r [)art som tappat i hovrätten att söka revision hos konungen och dels alades hovrätten att f(')r konungen referera mål i vilka hovriiltens ledam{')ter stannat i delade meningar. Medan revisionsinstitutet gav upphov till vår nuvarande inslansordning. enligt vilken hovrätterna är mellaninstanser. kom diiremot hovrättens refererande av mål för monarken innan dom meddelades icke att tilllämpas annat iin under hovrättens äldre tider, men såväl under Gustaf 11 .\dolf som under drottning Kristina kom på denna väg många hovrättsdomar att tillika utg(')ra monarkens egna domar, mot vilka följaktligen enligt sakens natur rättsmedlet revision icke kunde komma till användning. Både revisionsinstitutet och seden att referera svårare mål f('»r kt)nungen kom fi')r (■)vrigt denne att fordra att hovrättens ledanu')ler vid t)mn')stningen till domar skulle noggrant angiva och låta protokollera sina domskäl. detta f(‘)r att g(')ra det möjligt fi')r konungen att bilda sig en mening. Domskälen var diiremot länge icke avsedda ft')r parterna. Drivkraften vid deras utarbetande var alltså i stället n(')dvändigheten av att kunna redovisa dem för konungen men också det därmed sammanhängande medvetandet om vikten av kontinuitet och en fast praxis i hovrättens dtimande verksamhet. Iitt av uttrycken för hovrättens permanens blev därför också en fortlöpande systematiskt upplagd arkivbildning av ett f(')r det svenska domstolsväsendet förut okänt slag. Annu efter alla oblida öden i form av eldsvådor och gallringar som övergått hovrättsarkivel framstår detta alltjämt som ett imponerande monument över den organisatoriska kraften i nydaningen av den svenska statsförvaltningen under Gustaf 11 Adolf. Rättegångsprocessen av 1615 inneh(')ll emellertid framför allt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=