197 TAL VH) SVKA HOVRÄTTS :jr>()-ÄKS.Il'BILKUM Slofkholm r(‘)r ;tll la^'a siii lilHlykl till iiåi^on liälsosaniniare orl. såsom ^å■^slo^ås. Öivl)ro elU‘r l^ppsala. i Stockholm hade hovrätten iirs])rim^ligen sitt side I'in'lagt till sjiilva Stockholms slott, gamla d're Kronor, i vars västra länga den stora rättegångssalen och hovrättens övriga lokaler var inrymda, lliir. i sjiilva caMitnim l'(')r den svenska riksstyrelsen, Innle hovrätten sitt hem i hela ättiotre är. frän den majdag 1()14 dä dess l'(■)rsla session inU'ddes med en oration av Axel Oxenstierna och till den andra majdag 1()97 dä den stora slottsbranden hiirjande gick fram (oer den gamla kungaborg som sett sä mycki‘1 svensk historia utspelas. Denna hovriittiais placering pä Stockholms gamla slott har medIVirt att domstolens j)rolokoll uppfängat mänga ekon av vad som tilUlrog sig ])ä slottet, trän den (»versta tornväningen. genom vars gluggar kanonerna sk<)l sahd vid solenna tilllallen och ned till slotlskiikels djnp. diir kiikspojkarna rensade fisk (iver slenrännan under iithyte av Irisprakiga kommentarer till dagens on-dit vid hovet. Och frän riksrädskammaren kommer kanslidrängen liipande med sina hiid till de riksråd som salt i hovriitten. Ilovriittens inrymmande pä slottet imijliggjorde också niira kontakter mellan koiumgen sjiilv och en domstol vars själva heniimning jn inneluill en anvisning om ett nära fiirhällande till monarken. Om hnr utformningen av delta iirsprmigligen var tiinkt liimnas en fingervisning i 1()14 ärs rättegängsordinantia. varigenom hovriillens upprättande heshits. Det heter nämligen diir all konungen såvitt miijligt sjiilv ville upptaga och hiira allmogens käromäl. men all han fiir andra ärendens och fiir frånvaros sknll i freds- som fejdelider icke alltid kunde själv personligen bevista alla rällegängssaker och att diirför hovrätten i Stockholm nu u|)])- rättades med makt alt såväl i konungens när- som frånvaro diima konungsdomar. 1 (iverensslämmelse härmed betecknas sä hovriillens president som konungens domhavande. Dessa formuleringar uleshil ju ingalunda alt konungen, niir han 1‘ann ('(ir gott, kunde sjiilv taga säte i hovriitten. .Vxel Oxenstierna har också gett uttryck ät den meningen alt ingenting hindrade all sä skedde. Om denna uppfattning slagit rot, skulle hovrätten haft anledning markera all den frånvarande kc^mmgen kunde viinlas komma lillsliides. pä samma sätt som var fallet med parla-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=