RS 3

H)2 STURE PETRÉN Speyer. Att både Parisparlameiitel och Reichskammergericht gjort tjänst som förebilder vid Svea hovrätts tillkomst har i alla händelser betygats av ingen mindre än vårt ombud vid den westfaliska fredskongressen Johan Adler Salvius, som i början av sin bana under några år var assessor i Svea hovrätt. IJorta är nu sedan länge Parisparlamentet och l)orta är också Keichskammergericht. Parlamentet gick under i den franska revolutionens strömvirvlar och Reichskammergericht upphiirde att existera i och med upplösningen 1800 av det gamla tyska riket och dess institutioner. På liknande sätt har också eljest på Eurt)pas fastland omvälvningar av olika slag sopat bort andra äldre eller med Svea hovrätt jämgamla överdomstolar av samma typ. Att den svenska samhällsutvecklingen förhipit i lugnare banor och utan tvära avbrott låter därför i dagens värld Svea hovrätt framsta som en ärevördigare institution än de flesta andra länders domstolsväsen kan uppvisa. Också vid en jämfiirelse med andra svenska ämbetsverk och statliga myndigheter (iverhuvud intar Svea hovrätt emellertidsåtillvida en särställning som dess instiftande var det första ledet i den nydaning av hela den svenska statsförvaltningen som genomfördes under Gustaf II Adolf och som i så hög grad är ett verk av Axel Oxenstierna. Svea hovrätt tillkom sålunda som det första av våra kollegialt organiserade centrala ämbetsverk, vilka nu avlöste det beryktade sekreterarväldet från Karl IX:.s dagar och som så länge skulle utgöra stommen i den svenska samhällsbyggnaden och under onda tider hålla riket samman. Svea hovrätts organisation och formerna för dess överläggningar och beslut blev sålunda mönsterbildande för de andra, yngre kollegierna och hovrätten kan därför sägas utgöra själva urkärnan i det Ambetssverige till vilket Axel Oxenstierna lade grunden och vars fortlevande sida vid sida med våra dagai’s Organisationssverige är ett uttryck för kontinuiteten i vår samhällshistoria. Att efter Gustaf II Adolfs trontillträde den nya regimen i första hand grep sig an med att reorganisera domstolsväsendet hade sina givna orsaker. Under Karl IX:s regering hade nämligen inträtt en långtgående upplösning av den hävdvunna, i landslagen inskrivna domstolsordningen och särskilt av formerna för den högsta domsmaktens utövning. Sålunda hade de landsting, räfsteting och rät-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=