186 GUNNEL HEDBERG l-'()r lUidbeck är blödningen en liell naturlig ^(■)reteelse, som varken har ined »vidskepelse eller annor oloflig sätt» att giira/’'* 1'd'lersom man lär lov att torska efter orsakerna till varfiir magnelen drager järn till sig, »så är oek inte mindre lofligit eftersiikia. vhartTire dråparens handh till sigh drager blodhet af then dculas krop. och hvad thet kan teckna och betyga». Han redogiir i korthet f()r sympati- och antipaliteorierna. Detta huruvida det var sympatien eller antipatien som var den drivande kraften i den dikles l)lod var ett omskrivet problem i liden.-'>jälv anser Rndbeck del vara rikligast all hänfiira hliklningen såsom beroende av »then naturliga vänskap och eenigheet». och skeendet heskrives sålunda; I del (igonhlick en människa nuirdas, grips hon av en stor skräck, som tvingar »then lijfakliga wärman till hiärtal. theraf hlodhel fiirendras». Rl.a. får del svårt alt ruttna. På samma sätt förändras dråparens hlod. när han närmar sig liket. »'Py af siälanes ängslan och onda samveel (ifuerkommer och honom een inwärtes rädsla», och eftersom lika söker lika drager dråparens hlod till sig hlod trån den dcide.-*'^ l-\‘)r att hirklara att lik understundom tycktes kunna hKida även f(')r andra personer, vilka bevisligen inte haft med mordet att g()ra lett mord kanske inte ens var begånget, t.ex. vid drunkningsd()d) sa anfiir lUidheck; Hlodet hos en död människa har Iva egenskaper, »cjvaliteler». Den ena är ärftligt betingad och fcirändras inte —i varje fall inte helt. Den andra är den. som i dödskräcken gör att hlodet blir likt dråparens. »Therföre drager hadhe fränders och dråparens Lekamen hlodhel till sigh af then slagnas krop». Även om inte ens släktskap med den döde hueligger, »hwarken skyld eller känd», kan blodet (i)å den levandeI hirändras p.g.a. förskräckelse och häpenhet när man tager på liket, att ens hlod blir av »sådanne art och fakt». att man »thetsamma som draparen wärkar, nemhligh. drager hlodhel till sigh af then slagnas krop». Men del förekommer sällan annan likhet, iin den mellan dråparen och offret, samt den mellan den dtule och anhirvanterna, de två kvaliteterna, och därfiu' hcu’ man menar Rudheck. taga vederbörlig hänsyn till ett hårprovs utslag. Rhuler »•' N 312 fot. 103 V. Christenson .t.a. s. l.'iO ff. N 312 löl. 104 V.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=