183 BARPlUh'NINGKN I SVHRIGK (liisenerallel hlev provets utslag positivt, men rätten avkunnar iinclä en friande doni. I (le fall den anklagade erbjudit sig att avlägga provet oeh detta har utfallit negativt, har det uppenbarligen räknats den anklagade till godo. KN S.\MM.VXFATTMNC, AV 1)K KOXTINKXTALA F()HS()Kb:X ATT FÖRKLARA RLÖDXlXGbLX De medeltida kontinentala fiirsiiken att ge den föregivna blödningen (‘n fiirklaring grundade sig pä pneinnaläran.'- Man hiivdade att bhidningen var ett naturligt fenomen. Xägot av dra|)arens pnenma bade trängt in i offrets sär. Xär sedan drä{)aren kom i luirhelen av liket, attraherar han den del av sitt pnenma. som finns i liket, oeh ästadkommer pä detta sätt en riiiudse hos blodet, som gin- att liket blöder. Vi har fått ett bevis j)a bans skuld. Denna enkla fcirklaring. som gavs fiirst av Mneenlins t ran Renvais i Speenlnm nalnrale o. 1250. återfinnes sedan iinda in pä lOOO-talet."-* 1 lä.xhammaren (14891 säger t.ex. att bhidningen alls inte har med häxornas härjningar att giira. idan btMor i)ä att niir mordet begieks. blev något av nuördarens spirilns innestängd i såret. Xär sedan mördaren kommer till liket, bryts detta sar npp."^ Ihi variant av pnenmaUiran är att blcHlningen beror pä den rincdse som mördarens fientliga spirilns. vilken vid mordtilllallel tvingats pä den diule. siitter igäng när han äter närmar sig liket. Denna spirilns siiker sig tillbaka till dråparen, dess egentliga hemvist.”’’ Inte heller de renässansfiirfattare, som behandlade ämnel. betvivlade teeknel såsom sådant. Oändliga nuidor lades ner pä att si)ara tillstymmelsen av bärpnivning i antika källor; ett studium som doek gav magert residtat.”'’ Teorierna om likblödningen ('.lirisleiiscn jt.a. s. 109 If. ll)i(t('in. s. 111 I. II)i(UMii. .s. lB.‘i, .S|)ren};i'r. .1.. ol In.sliloris, 11.. Malleii.s Maleficaruin De lamiis el slrif'ihus. el safjis alii.s(|ue, 1, 1'rankofurli ir)8S. .s. .'14 f. ('.hrisleiiseii a.a. s. 111 f. Ihidem. .s. 119fl'.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=