168 (JUNNKL HEI)BEK(i iiKikania släpptes, dä del var tvivelaktigt huruvida de var skyldiga, oeh då hustrun nekat även infiir diiden. Kungl. Maj:t liiljde inte rekoininendalinnen — i varje tall inte ninedelhart. 1 en resohdion 1'rån 1625 diiins makarna alt tills vidare stanna kvar i tängelsel. Därefter är deras iiden okända.'**^ Detta fall är del enda kända som går igenom alla rättsinstanser. Bevismaterialet var torftigt, oeh da hårprovel gav ett positivt utslag kom del alt spela en stor roll. åtminstone i hovriitten. Hudheeks skrift med hela dess vetenskapliga apparat hidrog siikerligen i hiig grad till alt avgiira hovrättens dom. Konsistorium uämner inte hårprovet i sitt yttrande. Kungl. Maj:l‘s instiillning kiinner vi inte heller, men en viss tvekan måste majesliitet ha hal t eftersom varken omedelhar exekvering eller frigivning ägde rum. Prästen iir tillkallad såsom vittne oeh sakkunnig. Ritual t'lh'r ed omtalas inte. Lars Olofsson lick tvingas fram till liket; i den situationen lär han inte ha uttalat någon ed. Hans nu)lstånd mot alt gå fram till liket har siikerligen uppfattats såsom ett indicium mot honom. Huruvida hustrun gjorde lika hiifligl motstånd vid harpriivningen vet vi inte. Ingenstans omtalas var provet iigde rum. .\v vilken anledning eller i vilken tro fogden anordnat provet kan inte faslsliillas. sannolikt har han tillgripit det som en midfallsåtgärd i hrist på hevis. Förhållandet alt del är l(")rsl i hovrätten som ett sakknnnigidlåtande om hårprovel uppiriider. talar fiir del. Anmiirkningsvärl är alt hårprov gjordes på en miinniska som varit diid så länge i5 eller (i januari tills efter den 14 okloher dä hon hlev funnen). Aiu/clstdd socken, Småland, o. /d25 L. J. Ljungström konstaterar i sin allmänna heskrivning av sedligheten hos folkel i Warlolla hiirad. att »Man sökte vid denna tiden alt fria sig hir skidd till dråp på ett siill som fiirelaller ganska besynnerligt. Fn honde i Angelslad anklagades alt hafva slagit en hustru så. att hon ljöt diiden. Han infann sig niir liket skulle ulhäras. knäfiill på slugutröskeln. upjilyfte sina hiinder och had Gud lata ske tecken pa liket om han var saker. Man skar Walk'll liXiO. s. 90. Ljuiigströni. (L .1.. Warlolla härad och staden I'alkoping, Lund 1877. s.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=