162 GUNNHL HEDBERG hälft, omtalas i 1:37 hur man skall förfara vid hårprövninff.'- Aäsbylagen är resultatet av eii lång rättsutveckling, från tider då staden stått (ippen för inflytelser främst från tyskt håll, och det får anses stå utom allt tvivel att Visby stadslag, ifråga om hårrätten står mycket nära den praxis, som har sitt ursprung i Liibecks stadsrätt.*'^ 1 den lybska rätten från 1294 är hårprovet inte inskrivet. Där stadgas att en nuirdare skall sviira sig fri nu‘d tolv mäns ed, men i en handskrift från 14()0-talet finns inskjutet, att den anklagade skall svära »up deme schine»,''’ eller Kisa sig med tolvmannaed.^*’ Inte heller i de textfragment som man har funnit, vilka föregick den nu bevarade redaktionen av Aäshy stadslag, nämns något om hårrätt. Vishylagen skiljer mellan dråp och mord.^^ Såsom mord riiknas hemligt dödande och vissa kvalificerade fall av dödande. Bårprovet stadgas endast vid mord. Vidare begränsar det sig till fall »Varder en inan heinlif’cn mördad, oeh vartler någon deroin tilltalad, och liket har öppet sår. så skola fogdarna gå till liket, och låta hlotta saret. och skota låta förvara liket, och låta det ligga alldeles stilla, så liinge soin ett halff dygn är långt; så skola sedan fogdarna oeh den tilltalade gå till liket i luiset. (der liket ligger), och ingen skall gå med i huset, hvari liket ;ir, om det ej sker på fogdarnes befallning. Så skall den tilltalade mannen liigga sin hand jiå såret, hliider icke såret så frie han sig med tolv miins ed. såsom skrivet står (. . .i om att sviirja ed. Blöder såret, så mage den mtirdade männens fränder svärja på den tilltalade mannen sjelf tolfte med goda oheryktade och olegda män. Den som så varder försvunnen han må lösa sig.» — Visby stadslag 1:37 i C. J. Schlyters övers. Visby Stadslag och sjörätt. Samling af .Sa>eriges Gamla Lagar, Bd VIII. Lund IS53. *•'’ Lehmann a.a. s. 23. Hasselberg, G., Studier rörande \’isby stadslag och dess källor, Uppsala 1953, s. 40. .Scheingehen — en nordtysk form av hårprovet, diir man skar a\’ och sparade endast en hand av liket, jiå vilken den anklagaile sedan fick sviira. Kn praxis som var i bruk i Niedersachsen ända in på 1700-talet. .Tmf Handwcirterbnch sp. 1051, Pufendorf, F. E., l)c observationes juris universi 11. Hannoverae 1748—70, s. 21 ff. Lehmann a.a. s. 23. 1'ragmenten är tryckta i Mitteilungen ans der livliindischen Geschichte. 18. Riga 1903/08. s. 492 ff. Om mord- och dråpbegrepiiet i svensk rätt. se Wallén. P.-E., Mord och dråp — två brottsliegrepps utveckling i svensk riitt. Nordisk tidsskrift for Kriininalvidenskah. Kobenhavn 1963, s. 202 ff. Jfr Hcmmer. Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt, Helsingfors 1928. s. 43 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=