DOMSTOLSORGANISATIONEN PÅ LANDSBYGDEN 149 lini{ koDslatcrar där, att landstiiisfct synes ha »varit föi’sta instans i ett stort antal niål», och att nåj^on artskillnad mellan törsta och andra instansinäl ej kan påvisas. Stundom har ett mål på landstiiii'et hånskjulits till haradstini'et »lör ytterligare rannsakning». Målet kunde ])å detta siilt gå »fram ocli tillhaka mellan instanserna, till dess alt en luijaktig rannsakning verkställts». 'fill 1050 års landsting hade en ])erson viidjat (»kastat vad») mot en dom. som fällts av häradshindingen i Äse hd. Men efter vanligheten fastställdes denna dom ånyo efter prövning av landstinget. Härav framgår tydligt, att lagmanstinget då ännu ej trätt i funktion. \Åd ett tillfälle hiinsköls ett hrottmål till häradshövdingen, som skulle glira ett hirscik all förlika parterna. Misslyckades denne härmed, skulle likväl målet flirekomma ånyo på nästa landsting. Del förekom också på augusti-tinget 1550. att ett mål hänskiits till del lagmansling. som skulle hållas i Barne hd instundande höst i och för ytterligare rannsakning. Men som regel t^’cks numera uppskov ha skett till nästkommande landsting. Under juli-tingel upptogs ett mål, st)m tidigare behandlats och avgjorts j)å 1540 års räfsteting. Målet avvisades för den skull icke av landstinget, som istället fastsliillde räfsletingets dom och hestämde, alt den skulle exekveras inom fem veckor vid sex marks vite. har undersökts av B. Karlsson (a.a., s. 130 f.). Denne .\lll detta visar, att de legala fasta reglerna för instansordningen (inklusive laga kraft och domhrott) ännu icke hunnit tränga igenom och taga loven av den sedvanerätt, som i strid mot lagen tilllämpades vid de ordinarie domstolarna på landsbygden i \5'istergcilland iinnu under konung (histaf 1 :s senare regeringstid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=