145 DOMSTOLSORGANISATIONEN PA LANDSBYGDEN Da dot gällde högadeln och dess intressen, ansågs del ej ens iKHlvändigl all förlägga konungslinget till \äistergötland. Som exeinjjel må anföras ett domhrev, idfärdat i Vadstena den 9 juli 1552 av åtta riksråd med Lars Siggesson [Sparre] i spelsen.”' Vvislen gällde riilten till ell ödegärde i Sälila sn. Marks hd. Kärande var riksrådet Sten Eriksson [Leijonhidvnd], som sjiilv var bosatt i Västergötland, och som svarande uppträdde biinderna i Siilila sn. Och de senare hade eidigf domhrevet hlivil stiimda till \äidstena av Kiingl. Maj:t. De hade anlänt till staden några dagar fiirut men hade förmodligen av ekonomiska skäl ej haft möjlighi‘l alt stanna kvar till slutet idan blott kunnat avlämna sina brev och bevis i målet. Sockenborna förlorade målet, som tidigare (före 15411 avgjorts till deras birdel av västgötalagmannen Karl 1'a‘iksson [Gyllenstierna]. lliirmed har jag genomgått hela det tillgängliga materialet, som ;ir ägnat alt belysa domstolsorganisationen på landsbygden i \’iisterg()lland under angiven period. Det återstår sålunda blott alt redogiira f(")r inslansordningen och hur denna iakttogs i praktiken. Både landslagen och 1540 års landsordning, j). ö idgick idan vidare ifrån, alt de ordinarie domstolarna representerade olika instanser, så att man skulle kuuna vädja från häradshövdingen till lagmannen och från lagmannen till landstinget, det sistnämnda i egenskap av kunglig domstol. I sitt tal till ständerna vid västeråsriksdagen 1544 säger Gustaf I ungefär detsamma, dock med den skillnaden all han där räknar med fyra instanser så till vida, all han låter sig .själv personligen vara fjärde och yttersta instans.”'^ Som vi bind sett, hade konungen sedermera olika e.xtra ordinarie miijligheter alt idöva denna sin domsmakt. (Ii‘ fli'sla i (li'iuia uppsats t)orörila konungsdoinar saknas (lock i hans katalog, som iivon i (ivrigt :ir myckel ofullstiiiidig. .Som bcliigg för mitt sista påslående vill jag niimna, alt exempelvis i Svea liovriitts arkiv (R.\) finns på skilda sliillen ell stort antal riksrådsdomar allt ifrån senare hälften av l.öOO-talet, \ilka vanligen i form av kopior men stundom iiven i original anviints som hevismalerial i olika mål. och vilka samtliga lysa med sin frånvaro i Edlings katalog. " Tr. i VFT II: 2. s. 01 f. Svenska riksdagsakler 1:1, s. 255. Jfr P. A. Östergren. Till liistorien om 17.14 års lagreform I, (1902), s. 16; B. Karlsson, a.a., s. 123 och 135. 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=