U3 DOMSTOLSOHGANISATIONEN PA LANUSBYCiDEN ^’i.ssa lecktMi Ivder dock pa att del måste vara i’ra^'a om ell rälslelin^'. Del avgörande l)evisel synes mig vara, all domsiolens ledamöler i elt mål säger sig ha avgjort detta eller »bägge nämndernas samtycke». Landslingel hade som bekant under perioden inga nämnder att tillgå, medan räfslelingel hade både en konungsniiinnd och en häradsnämnd. Betriiriande tidpnnklen lor domstolens verksamhel kan vissa slntsatser dragas av nagra notiser om att två togdar uppträtt som 1’imgerande i två olika mål. Om den ene Håkan .\ndersson vet man, all han Ijiinsigjorl som landl)ot'ogde i Västergötland lööT 00, och om den andre Per Karlsson alt han varit Ibgde i \'adsho 1500- -59.’- Protokollet hcir alltså ha tillkommit någon gång under j)erioden 1557—59. låi niirmare granskning av protokollet visar, all domstolen till en början behandlat olaga ekhygge i Skånings hd men Iramhir allt krigsmans rymning samt otillbörligt tal och lorsiik till iii)pvigling i samband med knektnltagningen. allt ärenden, som under 1550-lalet väl kan ha hlranlell Clnslaf I att tillsätta en konungsriilsl. Även ordförandens namn torde kmina utläsas nr elt mål. där del omtalas, att Mats i Kilja »illa svarat» herr Svante Sture, då han blev nItagen som knekt och dessutom rymt sin väg under marschen till Stockholm hem till Åse hd igen. Då han nn inlVir rätta anklagades för dessa förseelser, tillfrågade honom herr Svante om anledningen till rymningen och fick till svar, att han fått lov härtill av hertig Erik. vilket doek betvivlades av rättens ledamöter. Mycket talar för att Svante Stnre därigenom avslöjat sig som räfstetingets ordförande,’^ och att denna konnngsräfst varit verksam under 1557. Knektnltagningen, som omtalas i må- •- Oin tle.ssa lo^tlar so .1. .V. Aliiujiiist. Doii civila lokalförvaltningen. D. 4 (192;t), s. 89 och 202. Att han i ett annat mål på tinget framträdde såsom ombud för biskop Erik omöjliggiir ej hans förmodade ställning som tingets ortlförande. Sådant förekom ej sällan under 1500-talet ocli även senare. Se t.ex. lagmanstingsdomboken 1552 för Bollebygds hd. Detta betydde doek ingalunda, att l\an gjorde sig till domare i egen sak, utan blott att han vid sidan av sin domargärning fyllde en viss annan funktion. Ungefär som då en nämndei\ian i våra dagar anser sig ha befogenhet att inför sittande riitt ingiva handlingar till domstolen eller upptriida som vittne i något mål.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=