RS 3

142 JAN ERIC ALMQUIST l)clydligt under rat'stetingets fortl()pande verksainhel under ell ocli samnia år. All ett riilsleling bör ha 1‘örekoininil jämväl 1540. I'ramgar av konungens lirev den 2d jannari s.a..'" i vilket han ålägger stathållaren Gustaf Olofsson och Svante Sture alt jämte knekthinitsmannen Olof Eriksson och andra gode män under inne\ arande vinter hålla konungsräfst i Aäistergötland. Som motiv anfördes, alt vissa av de knektar, som var fiirlagda i landskapet, hade misshandlat och även dräpt några av den kringboende befolkningen. Räfsteherrarna skulle därför i första hand rannsaka och avdöuna sådana brottmål men efter vanligheten ej underlåta att upptaga iiven andra klagomål och riittstvister. Några spår efter sjiilva \erksamhelen har dock ej blivit bevarade. Som luirande till ett räfsteting får nog också betraktas Svante Stures domhrev, daterat Läckö slott den 7 decendier 1557."' vari han säger sig vara förordnad av Kungl. Mäj:t »att handla och tala med allmogen» i Kinne hd »om vad träta och tilllal de sig emellan hava kunde. Målet i domhrevet giillde en tvist om riitten att utnyttja »Stora allmänningen» i häradet. Namnen på några hisittare omtalas icke, vilket dock inte behöver betyda, att sådana ej varit tillstädes. Riksrådet säger sig emellertid ha rannsakat i målet tillsammans med dannemiin från häradet. Slutligen återstår att behandla ett egenartat tingsprotokoll. vars ingress saknas med påföljd att alla direkta upplysningar om domstolens ledamiiter och om tidpunkten för dess verksamhet iir och måste förmodligen förl>liva ovissa. Protokollet omfattar 18 mål. Att det måste vara fråga om en kunglig domstol, verksam i \4istergcitland, kan utläsas tämligen snart. Målen ha niiinligen att göra med olika västgötahärad, och både häradsting och lagmansting hade som domkrets blott ett härad i sänder. Närmast skulle man vilja gissa på landsting med tanke på att detta hade hela landskapet på en gång inom sin domvärjo. ’® GFR 17, s. 46 f. — B. Karlsson anför detta räfstethii; soin ett iiulieiiiin för att regeinentsrådets regelbundna verksamhet uppliört. Men en dylik slutsats torde i belysning av det nya kiillinatorialet, som liär framlagts, knaiipast ha något fog för sig. Avskrift från slutet av 1600-talet bland den senare skogskommissionens i Skaraborgs län akter (K.\), vol. 2, s. S61 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=