i:u JAN ERIC ALMQUIST vet och liar 1848 bel'ordrats till tryckel.^- Enligl utgivaren tl. Styfl'e skulle de ha bestått av två häften, som utom förhandlingariia på landstinget innehållit även andra redovisningar av ståthållaren t.ex. de ovan omtalade protokollen över »livssakerna; i \’ästergötland. 1 verkligheten föreligger urkunderna i form av lösa blad, som är brandskadade i marginalen med någon, om oek obetydlig textförlust.Detta förhållande utesluter, att bladen kunnat vara häftade 1848. Brandskadorna kan nämligen ieke vara tillkomna senare iin 1802.^^ Den äldsta årsredogöuelsen, som ingår i Vgll 1540: 10. inledes i trveket med en rubrik, vars innehåll är så pass vilseledande, att det måste antagas ha senare tillskrivits av någon slarvig tjänsteman i den kungliga kammaren.’^ Det står nämligen i rid)riken. att efterföljande saker och domar loi'ekommit inför regementet i Västergötland från påsktiden 1540 intill pingsttiden 1541. Men eftersom påsken 1540 inföll redan den 28 mars. då landsordningen ännu ej var idfärdad. och då det birsta sammanträdet med landstinget enligt den följande redogörelsen ägde rum först den 6 jidi. är det svårt att f()rstå varför just påsktiden i rubriken angives som något slags utgångspunkt. Lika oförklarlig är slutpunkten pingsttiden 1541 eller den 0 juni. eftersom landstingets tredje och sista årssammanträde förekom redan den 81 januari 1541. Den andra årsredogörelsen, som finnes i Vgll 1542: 7. inledes även den med en rubrik, införd på en särskild sida, där den följande texten siiges omfatta tiden från Larsmässan (10/8) 1541 till Larsmässan 1542. Detta är riktigt så till vida, som årsredogörelsen denna gång inledes med ett augusti-sammanträde 1541 och slutar med ett juli-sammantriide 1542. Miirkligt nog synes ingen ha tänkt på. att protokollet för juli-sammanträdet 1541 i Skara ej finnes med. Ltt dylikt sammanträde måste givetvis ha hållits, eftersom det stadgats därom i landsordningen, oeb det I H.SH ‘29, s. 83—159. .Ifr 15. Karlsson, a.a., s. 129 f. 1'lgivaren har siVkt rada l)ol på detta genom att söka utfylla förekommande lakuner med hjälp av den i samma handling ingående saköreslängden. Försöket har endast delvis lyekats. Numera kan man doek komma något längre i detta avseende, bl.a. genom att kunskapen om de tlåtida agerande persönerna nu är vida större än förut. Jfr E. Schalling i Kammarkollegiets historia (19411. s. 304. Denna ruhrik återfinnes i Vgll l.')4(): 10 på cll siirskilt hlad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=