132 JAN ERIC ALMQUIST sleiia-iitlenj, Axel Posse, Severin (»Söllriii») Kijl, Erik Slake. Anders Hansson [Kkehlad], fodermarsken Olof Eriksson. Lars Malsson [Kafle], Olof Persson [på Bjurum]. Gustaf Matsson [Kafle]. Sven Sting, Mathias Kagg. Mats Jonsson [på Sölvarpj. Kind Svensson [Lilliehiiök av Istnnn], Birger Andersson [Lillie af Aspenås] och Nils Persson på Råda eller lillsannnans ej mindre än Ih frälsemän. lAt omslag skedde genom läJO års landsordning fiir \’ästergötland. enligt vilken författning den yngre landslagens principer kom till uttryck så till vida. att landstinget övergick till att bli en kunglig domstol, till vilken en missnöjd part skulle kunna viidja från lagmanstinget. Men då några lagmansling under tiden 1541 —,)0 ej synes ha förekommit i ^'ästerg(■)tland på grund av ovan anfiirda skiil, kom landstinget de facto att tills vidare i instansavseende ersätta lagmanstinget. Landsordningen åsyftade likväl att gå ett steg längre än den yngre landslagen genom att i detalj reglera landstingets organisation enligt kontinentala hh’ebilder.^® 1'tt s.k. regementsråd bildades. som å konungens vägnar skidle utgöra den högsta ordinarie dömande myndigheten i landskapet. Det skulle sammanträda tre gånger om året. en gång i Lödicse i btu'jan av augusti vid Larsmiissan och två gånger i Skara, dels i biu'jan av juli vid prästm(‘)tet och dels någon gång under vintern. Som ledare och ordförande för regementsrådet utsågs ståthållaren Gustaf Olofsson [.Stenbock]. .Ställföretnidare f('>r denne med titeln underkansler eller vice kansler blev biskopen i .Skara Sven Jacobi, (jvriga medlemmar var enligt landsordningen västgcdalagmannen Karl lA'iksson [Gyllenstierna|. som dock snart avled (1541). samt frälsemännen Birger Nilsson [Grip]. Torsten Brunsson [Forstenaätten]. Per .\ndersson jHjorthuvud] och Severin Kijl. Den sistnämnde synes till en bih'jan ha fått tjänstgöra som sekreterare.^’* ■*'’ .Som R. Karlsson, a.a., s. 124 och 130. jiåpekal. gjordes genom 1040 ars landsordning ett försök från myndigheternas sida att enligt tysk-romerska föreltilder även införa skriftlighet och formalism i den svenska processen, men alt i praktiken landstingets ledamöter med ståthållaren i sjietsen nnderhit att följa dessa regler, som för dem måste ha fört-fallit alltför friimmande. 1 stiillet fortsatte man att tillämpa landslagens hestiimmelser. såsom man tidigare haft för vana i fråga om förfarandet inför riitta. B. Karlsson, a.a., s. 121.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=