118 JAN ERIC ALMQUIST ordiiianliiin och slaclgan, all inskränka den kyrkliga rällskipningen lill den ininsla iniijliga. Den skidle slrängl lagel la oinfalla blnlt gil'lermalssaker oeli klagomål mot präsl. l)e mål, som tidigare behandlats på prostetingen. sknlle istället rannsakas och avdiimas på de allmänna tingen. Benämningen biskopssakören sknlle bir framliden undvikas, utom då det gällde hor. Då skidle nämligen straffet lieräknas genom en formell sammanslagning av såväl kommgsbiiler som biskopsbiiter i avsikt att därmed väsentligt öka detsamma. Att termen biskopsböter i det följande skulle sparsamt användas tycks ha gällt endast för domhavandena. 'Fy fogdarna fortsatte tills vidare med att i sina redovisningar till den kungliga kammaren uppdela böterna i konungssakören och biskopssakiiren. trots att båda kategorierna sknlle tillfalla konungen. Härav kan man lätt vid ett studium av tillgängliga sakiiresliingder få den uppfattningen, att biskopssakiirena liksom tidigare nppburils på prostetingen. siirskill då dessa sakören. vilket ej sällan sker i \’äslergöllands handlingar ännu på lööO-talet. redovisas fiir sig. Detta tycks dock icke ha varit fallet, lin av fiirklaringarna kan ha varit, all biskopssakören stundom under denna rubrik förlänals till någon adelsman.*’ och diirfiir måste siirskiljas i riikenskaperna. Det hela har emellertid varit så pass ovisst, att jag ansett en idredning här vara niidvändig. för all man riitl skall kunna fiirstå sakiiresliingdernas uppgifter i berörda avseende. De sakiireslängder. som i kammararkivet finns bevarade under liden l')89—(iO sasom bilagor till de årliga riikenskaperna. ;ir betriiffande ^’ästerg(■)lland ingalunda fullsliindiga. Vissa år lyser sålunda liingderna helt med sin frånvaro. Men å andra sidan har man icke rätt all vänta sig. alt fogdarna i alla hiirad varje år skall ha levererat sakiireslängder till kammaren. Ty i verkligheten har detta i stort sett endast skett betriiffande de kronan behallna hiiradena. (jvriga härads sakiireslängder biir istället i princi|) ha hamnat hos vederhiirande läntagare. Luckorna i kammararkivets bestånd av tiingder har alltså ej — som man skulle kunna tro —lierolt ideslutande pa senare gallringar och bortfall. Den fiiriuimste blaiul länlagarna i Väslergiitland vid mitten av löOO-lalel var ståthållaren tluslaf Olofsson [Stenbock], som innehade avkastningen från ett tiotal väslgiilahärad. medan *•’ -Se t.ox. GFR 18 (l.-)4()i. s. ‘_>4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=