SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN II • • RATTSHISTORISKA STUDIER TREDJE BANDET STOCKHOLM A.-B. NORDISKA BOKHANDELN I DISTRIBUTION
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHI S TO RISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN II • • RATTSHISTORISKA STUDIER TRKDJE BANDET STOCKHOLM A.-B. NORDISKA BOKHANDELN I DISTRIBUTION
LUND 1969 CARL BLOMS BOKTRYCKERI A.-B.
ÅKE HOLMBÄCK PA 80-ABSI)AGEN DEN K) APRIL 1969 MED TACKSAMMET OCH UPPSKATTNING AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING (iUUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
RKDAKTION (iERHÅRD HAFSTRÖM KJELL Å. MODÉER
INNEHÅLL Andkksson, Hilbkkt. AfJtrara inållsonheler i del medeltida Danmark .... UUTHSI'R<).M, Ho. 1“ ,s\. »Land» i Äldre N'ii.slf^otalaf’ens I rbotamål 2 •S.uiBKiu;. .Suii-Kii). Om linf'slider under landska|)sla{’arnas oeh landslafjarnas lid lore Kil l Hemmkh. Ra<;nai{. Fridlysnin;' mellan tvistande j)arter enlif*! Magnus La-ikssons stadslag Hådstngubalken 14:1 Al-.NKjriST. .Ian lOnc. l)omstols()rganisatit)nen ])å landsbygden i Västergölland under Konung (iiislaf l:s senare regeringstid. .lämte en kiillinventering IlEDBi-aui. (iUNNKl.. Hår]>rövningen i .Sverige PktrÉn, Sturk. I'al vid Svea bovriitts 3ä()-årsjnbileumden 2 december 191)4 191 Wai.UKN. Pkr-1'A)\\tn. Heminiseenser av |)roeessen inof den döde i KiOOtalets rätlsj)raxis .lÄGKRSKiöLi), Stu;. Om makars inbördes leslamenten. .Anleekningar om rec’eption oeh rättsbildning kring ett borlgliiml i)rejudikat Modkkr. K.IEI.L .V »Sebwediselies Kriegsgericht in Slralsimd». Några anteckningar i anle<lning av ett arkivfynd Nyi.andicr. Ivar. Om den .Stora I.agkommissionen oeh dess verksamhet 1731)-1784 llAFSTRÖM, Marik. Om straff och .Siraff-.Anstaller —den s.k. (inIa boken. I',n undersökning om tillkomsten av en betydande fångvårdsskrift .... 2.').') llA.ssi-a.BKRG. liö.sTA. Rätlshisloriens dilemma Hibliografi (iver ])rofessor .Ake Holmbiieks skrifter 1914—I9(i8 1 42 49 104 114 1;')8 204 210 223 237 298 304 Den |)å titelbladet ocb omslaget avbildade medaljen (iv(“r .loban .Sliernböök är slagen av .Svenska Akademien 1837. Den iir graverad av M. Mellgren.
A(;HAKA MATTSKXHh:Tl':H 1 Din^ MEDELTIDA DANMARK A\' Docknt hilbi>:rt axdkrssox 1 Dl'^ Sl'^XAS'riC AR ri()Xl)l']XAS lorskniiii' inom del äldre kulliirl;mdsk;ii)el liar visal. all man myekel lidigl, redan under järnålderns äldre epoker, lade nl louder oeh äkrar i besliunda längder oeli bredder oeh diinned i noga angivna ylor. Den odlade jorden var dyrbar, oeh pä dess avkaslning berodde i ieke ringa män ramiljens imijlighel all liirsinja sig. Annu bevarade s.k. fossila äkrar. l.ex. pä Ryrsled llede i .lylland, ger en konkrel bild av hiir akrarna planerades oeh vilka mall som anviindes.’^ De äldsla skandinaviska fynden av mätslänger härnir från danska lorvmossar. Längdmallen nlgjortles av fol oeh aln av nägol varierande slorlek. Del kan hiir inie hli fraga om all niirmare gå in {lå dessa liingdmålls skiflande niformning, jag vill endasl erinra diirom, all ylorna viixlade i slorlek alll eflersom del ena eller andra mållel anviiiuh's. Myc-kel ålderdomliga är sådana ylmåll som (l<i(isv<'rk(\ fjärdiiu/ oeh (ittiim. fiir all niimna några mera allmiini fiirekommande. Alla har sina molsvarigheler i andra delar av lAiropa. Med dagsv(‘rke menade man en sa slor yla som kunde phijas på en dag. 'Fill fjärtlingar oeh ållingar, som hade en någol varierande belydelse, ålerkommer vi liingre fram. (ienoin del sländiga brnkel 1). 1 lamierbcrf'. Dio itlloroii skandinavisolion .Xokornia.s.so. Lund .Sliulie.s in (ioograi)liy. .Sor. H, No 12, Dä,'). (i. Halt, Oldtidsai^ro. .\rkaoologisk-Knnslhislorisko .Skrilter. Bind. 11. Nr. 1. IIMII. Pl. 11.
2 HILBERT ANDERSSON av dessa och motsvarande måfIsenheter utvecklades efter hand en mätteknik av praktisk natur, som kom att ligga till grund fiir åkermätningen långt fram i tiden. Som exempel på en dylik praktisk och ändamålsenlig teknik kan nämnas, att tomthredd och tomtyta flerstädes blev ett uttryck för en gårds andel i hyns jord, så att gårdens storlek ofta kunde direkt avläsas i endera av dessa båda storheter. Längre fram i tiden kom ytmått i bruk, som var härledda ur rymdmått, t.ex. skäppa, spaim och tunna. De motsvarande arealerna kallas skäppland. spannland och tunnland. Även dessa mått hade växlande storlek. Tunnlandet kom att ersätta »dagsverket» som ytenhet, medan fjärdingen och åttingen även i fortsättning fiirhlev i bruk.* Ännu fanns inga s.k. riksmått. Även om ansatser till dylika kan spåras under medeltiden (s. 80), är det först under nyare tid som dessa blir mera allmänt nirckommande. Redan under tidig skandinavisk medeltid framträder en tredje form av ytmått, vilka är märkliga så lillvida, att de är härledda ur det då rådande myntsystemet, som räknade i mark, öre, (irtug och penning. Relationen mellan dessa myntenheter är välkänd men bör kanske ändå här omtalas. 1 mark=8 (ire, 1 (■)re =8 <)rtngar, det går således 24 (irtugar på 1 mark. Äntalet penningar, som räknades på 1 örtug, kunde variera, merendels rörde det sig om 8 eller 12, men även 15 penningar på örtugen kunde Lirekomma. Den fciljande framställningen kommer i huvudsak att handla om dessa »myntmått» och därav härledda värderingar. Men f()rst måste något sägas om den agrara situationen vid medeltidens heirjan, omkring år 1100. II Kn brukningsenhet, gård eller hemman, som var stor nog att feirsörja en familj och erlägga föreskrivna ntskylder, kallades i äldre tider ett hol. Bolet, som kan ledas tillbaka till folkvandringstid eller kanskeännu längre, hade från början en ganska blygsamareal i åker men ägde dessutom både då och senare andel i byns ängsoch betesmark, skog och andra nyttigheter, hdter hand utiikades holets areal, och det fick en viss uonnalstorlek, vilken kom alt gälla som ett fullsuttet hemman. Den metrologiska analysen av
3 A(;RARA MÅTTSKNHETKR i het medeltida DANMARK skånska hyar har klarla^M. all denna areal under vikinf»alidens senare del n])])^ick lill e;a 10 heklar, nalurliglA’is ined en viss marginal hade upj)ål oeh nedål.“ Delta lår inle lallas så all varje hemman skulle hall denna slorlek. det fanns halva och fjärdedels hemman, då som nu. 1 Mellansverige synes holen ha haft en genomsniltligt mindre yla. Del kunde också hirekomma. att mindre gårdar tillsammans räknades som ett hol. \’arje hol eller hemman hade sin utstakade lomt i hyn, oeh tomlens yta anshil sig till det måttsystem som var gängse, när tomten kom till. Detta iir grunden till att man — inom vissa gränser — kan fastställa en tomts alder genom all mäta dess längd oeh hredd på en karta eller i terrängen, om nämligen tomten ännu finns kvar. Även om tomter oeh åkrar ändrats under lidernas lopp. uppvisar de ofta en fiirvånande konstans.'* Välhekant är all holets eller hemmanets aker inte som i våra dagar låg samlad i en plan utan var uppdelad i mindre åkrar, legar eller parceller, vilka låg spridda <')ver hymarken. Denna spridning av' holets jord gav upphov till en rad olikartade skiflessyslem. hai niirmare utredning av skifleslekniken ligger idanfiir var uppgift, endast så mycket hehöver sägas, att del s.k. holskiftel oeh dess varianter utformades redan under f(')rhislorisk tid. medan solskiftel vann insteg f(')rsl under luigmedeltiden. Kanske hör det tilläggas all holskifie oeh holindelning har helt olika inneh(')rd.^ Något skall också sägas om de medeltida hrukningssyslemen. Man talar om ensäde, då hela ileii odlade arealen årligen hesåddes. 'Fvåsäde innehär. att halva åkervtan hesås. medan den andra hälften ligger i Iriide. Det fauns också varianter av dessa odlingsformer, 'rvåsätlel är en mera framskriden hrukningsform iin ensiidet, men håda har f(')rekommil langl fram i liden. 1'nder medeltiden vann Iresiidet insteg på den hr)rdigare jorden, ^äd tresädel indelades hyns jord i tre vångar eller gärden, oeh varje vång innehr>ll i stort sett 1/3 av åkerjorden. Varje år låg Ivå vångar i - D. Hamu‘rl)erg. .Skaii.ska lH)l.skit'li'n. .SCi.\ 19r)8. s. 80. 11. .\iuU'rsst)n. 1’arzolliorun^ uiul Cic'iuengclago. Modd. Ir. (ioogr. Insl. vid .SI. Hiig.sk. Nr 122, IDäO. s. 1). IlaniuMhorg. Itvaiiiäl, toinlrogk'riiig och odliiigsgång. Lund.s llum. sainr. är.shor. 10.')4 ää. s. 21. ■' 11. .\iuU‘rsson. Skån.ska åkorskillen. Vnu>r 100(1, s. 8(1.
4 HILBERT ANDERSSON siidt' uiuler del all den Iredje var Irädesvåni^, varii'enoin 2/3 av åkerjorden varje ar besåddes. Liksom en vid Ivåsädels inbirande ägde också nn vid fresädet en lietydande nyodling rinn. 1 trakter ined sämre jordar birblev, som nämnts, en- ocli Ivåsädel Itirhärskande även i 1'ramtiden. 'rrots all byarna i stora drag var tämligen ensarlade i fråga om skiftes- och odlingsförhållanden. är del viktigt all erinra sig alt de kommit till och fält sin utformning under skilda lider. Då och da har ändringar ägt rum, varvid rester av den äldre planeringen inte så siillan blivit kvar i tomter och åkrar. Varje by är pä så sätt en individuell skapelse, som formats i sin egen takt, även om detta skett i nära samband med utvecklingen i stort. När statsmaktens befogenheter (ikade. vilket frambir allt tog sig uttryck i olika former av beskattning och personliga tjänster, ledde detta till alt en viss normalisering av bolet ägde rum, vilket underlättade uppbiird och kontroll. \4kingatidens normalbol i Danmark (Skåne) är redan nämnt. Dess areal blev emellertid inte bestående, ty under 1100- och 1200talen birändrades bolet ganska genomgripande. Fiuändringen bestod endels däri. all bolets areal genom en intensiv nyodling (")kade ganska avsevärt. Nyodlingen skedde likväl inte i samma takt i byarna, och därigenom kom bolet i den ena byn att fa en annan storlek än i den andra.’* Bolet blev i detta liige mindre lämpligt som kameralt mått, och så småningom fastställdes nya normalbol med lielydligt stiirre arealer. Men också en annan fiirändring inträdde, som undergrävde bolets stiillning som värderingsenhet, nämligen bolklyvningen. Denna innebär, alt bolet. sedan del natt en rimlig storlek, delades i mindre brukningsenheter, vanligen 2—4 gårdar. Splittringen av bolen i mer eller mindre sjiilvsländiga gårdar synes ha ägt rum tidigare viister om Öresund iin i .Skånelandskapen och i del fiirra området blivit mera genomgripande, i varje fall inom .lyllandslagens område, ehuru upphisningen i de icke skanska regionerna inte nått så langl som man vanligen menar. Att man fortfarande inom .Sjiillandslagens landsdelar räknade med bolet som enhet, framgår av urkunder av skilda slag. ■’ 1). llaniu‘rl)i‘i'j,', .Skånska l)ol.Nkilton. H. .\iuli'rsson. I’arzolUcrunj; s. !()(>.
ACHAUA MATTSKNHKTKK I DKT MKDKLTIDA DANMARK a Ill Mail lalar oni gi'oiiuMriska oc‘h kamerala mall. 1 praktiken beh(’)V(le del iiile liimas iiagon sUnre skillnad mellan dessa, b'll I'eomelriskI mall var en pa marken nislakad via av hesliimd slorlek. Om nn denna yla åsälles ell visst värde eller användes som nnderlai' Icm’ taxering till skall, brukar man kalla den ell kamerail mall. IMt Innnland kan salnnda vara bade ell geomelriskl oeb kameralt malt. Del kan då birefalla omkligl alt skilja de båda ly|)i‘rna al. men did skall nedan visa sig, all del vid lidigare diskussion om dessa Iragor hade varil av slor belydelse, om de hållils isiir. IMiiirn brnki'l all riikna med sådana ylmåll som biimlals Irån myntenbeler imijligen inliirls lidigare i Danmark :in i Sverige, är del lämpligt all bcirja med de svenska l'(’)rbållandena. Del beror därpå, all man nr mellansvenskl malerial har hall miijlighel all beslämma dessa mvnimalls ytor. .läinle de i Mellansverige vanliga ytmållen spannland oeb tunnland biu-jade man vid tiden omkring 1200 eller nuijligiMi lidigare all riikna i (irlng- och (iresland. De nya mållen var viil niirmasi avsedda lör kameralt bruk, men till sin innebcird iir de vanliga geometriska mått liksom t.ex. Iiinnlandet. 'Ferinen ö r (> s 1 a n d beleeknar, ålminstone i sin ursprungliga belvdi‘lsi‘, en yla av viss slorlek. oeb (M’lnglandel är l/ö av denna areal. Del saknas en tilllredsslällande benämning på d('ssa ylmåll. 1 denna nndersiikning kommer (kirliu' termen agrara s i 1 ve r ma I I alt inliuas om enbelerna (ires- oeb (irlngland. 1 Mtdlansverige var Ivåsädel den l(")rhärskande bridviiingslönnen. Man bar diir knnnal påvisa, all ell normdlörtiuihiud var en yla. som besåddes med ntsiide viirdtM'al till 1 (iring silver, oeb denna yla var / sfMUinUind (1 Innnland=2 spannland). Men till (irlnglandel räknades oekså del andra spannlandet, det som låg i Iriide. käiljaklligen imudn'iH (irtnglandel i sin belhel 2 spannland= 1 Innnland.'* Öreslandels areal blev då ö tnnnland. varav tunnland låg i siide. Del bör oekså niimnas, all dessa ytor ingick i ('11 sbirre enbel. marklandel. som inneluill 8 (iresland eller 24 Innnland, varav 12 Innnland ärligen var liesådda. Delta är de s.k. normalylorna. ^ (i. llalsircuii. I,('(liiiii,' ot'li marklaiulsiiidolniiig. 1049. s. 19(1. 1'. Dovriiii,', .Mlimgc'ii ocli iiiarklaiidi'l. 1947, s. ;i2. 1 Vi*
() HILBERT ANDERSSON Oin det nu hade förhållit sig så, all lunnlandel oeh spannlandet överallt haft samma storlek, hade övergången till räkning med agrara silvermått varit enkel nog. 11 a n n e r berg har emellertid vid analys av mellansvenska byar kunnat fastslå, att örtnglandet — och därmed även övriga mått —inte har samma storlek (iverallt. det är mindre i en by och större i en annan. Rymdmåtten skäppa och spann var av växlande storlek, liksom de därav härledda ytmåtlen." Viktigt är också att erinra sig, att tomter och åkrar lagts ut under olika tidsepoker och att ytorna fått den storlek och utformning som var bruklig, da de planerades. Man skulle kunna uttrycka saken så, att tomt- och åkerytorna bildade ett mcinster med varierande grundmatt. På detta skulle nu läggas ett nytt iminster. öreslandet och dess underavdelningar. Låter man det nya mönstret få regelbundna ytor. passar det inte in i det redan befintliga. 1 en sådan belägenhet har man två möjligheter att välja mellan: antingen att ändra den gamla indelningen så att den passar in i ett nytt, regelhundet system, d.v.s. skifta om bymarken, eller all jämka det nya till (iverensstämmelse med det äldre. Det har vid H a n n e r 1) e r g s undersiikningar visat sig. att håda vägarna prövats." 'Fröts alla sl(‘>rre eller mindre avvikelser från normalytorna har systemet med de agrara silvermåtten genomförts och tydligen fungerat tillfredsställande. Det för vår framställning väsentliga är, att örtnglandet identifierades med ett bestämt geometriskt mått, nämligen tunnlandet. Vi har därigenom fått en användbar utgångspunkt. Det svenska (irtuglandel är ett (tijrcirt silvermått. IV 1 den agrarhistoriska forskningen i Danmark har diskussionen om den s.k. guld- och skyldvärderingen intagit en central plats. ' 1). IIannorl)crf4. Ryaiiiål och tonilrciilering i Mcllansvcrif^e. Ymer IDäJi, s. 170. — Kulturlandskap och saiuhiillc. E.MLS. 1-.\R.S=I'orskniuf'sprojektel administrativa rumsliga system. .Stockholms universitet. Kulturgeografiska institutionen. Medd. 1 1907. — Boltaxeringar och stora regleraile tomter. F.\H.S, medil. 4. N. Sahlgren, .\ldre svenska spanninålsmått. Nordiska museets llandl. 09. 1908.
AGRARA MÅTTSENHETER I DET MEDELTIDA DANMARK 7 DiMi har i själva verket riirt sig kring detta tema. Trots de inyeket skiljaktiga åsikter som iörts fram i dessa frågor och som här inte närmare kan beröras, synes man ha enats om följande punkter: 1. Att den s.k. guldvärderingen är den tidigare formen av kameral viirdering av åkerjorden och alt den infih'ts någon gång efter 11 OO-talels milt. 2. Alt guldvärderingen mot slutet av århundradet eller vid början av nästa i riksdelarna öster om Stora Häll ersatts av skyldtaxationen eller skyldvärderingen, som den också kallas.^ Detta gäller del nuvarande Danmarks område. Om de skånska ])rovinserna har man yttrat sig mera i fiirhigående. Som närmare skall beröras här nedan, har emellertid ett par danska forskare påvisat en myckel värdefull källa ifråga om Skåne. Håde guldvärderingen och skyldtaxationen är former av »värderingar». Den fcirra anger att en viss areal är värd så eller så manga mark gidd, ifråga om mindre arealer anges värdet i silver, och den senare, alt arealen har ett visst skattevärde. Men hiirav f("»ljer. att ingendera av dessa är areahnålt i verklig mening. Enligt en håde i Sverige och Danmark gängse uppfattning var (uliiglandets värde 24 gånger dess i (uMiigar uttryckta areal. Således var 1 (irlugland värderat till 24 (irtugar silver=l mark silver d.v.s. arealen (irlugland hade ett silvervärde av 1 mark.*’ Men örtuglandet kunde åsiittas inte endast ett jordvärde (1 mark silver) idan även — om så påfordrades — ett särskilt skattevärde. För att vdreda hela denna frågeställning är det nödvändigt att dra en hestiimd gräns mellan areal, jordvärde och skalleV :i r (1 e. 1 praktiken iir de nära tVirhnndna med varandra, men prineipiellt är de helt olika. Det faller då genast i (igonen. att varken guld- eller skyldvärderingen är agrara silvermått av samma typ som del svenska örtuglandet, däremot är det sannolikt all båda värderingsformerna utgår från del niimnda silvermåtlet. Guldvärderingen är tidigast omniimnd år IKiS. och del agrara silvermåtlet bör då I'edan vara lAslev, Kr. \'al(k>inarorna.s .Storlietislid. lcS98. Oin danska fnrskare soin txdiandlat (iessa i)rol)leni. sc .\akjaer: l.and ineasuromenl in TIic Scandinavian economic history review, \'ol. \dl. No 2. s. 115 ff. G. llafslröin, I.ednnf’ etc. s. lt)5. ,S. .\akjaer, Maal. \'aegt oj; Taxter i Danmark. Nordisk knltur XXX, s. l>;h.
8 HILBKKT ANDEHSSON iiiiVirl i Danmark.'" Frågan J)lir alltså, när detta har skett. .Med undantag ftir de nämnda danska forskarna, som snuddat vid l)rol)lemet, har frågan (iverhuvud inte ställts. Fcir att niiinna en sa representativ forskare som r u p så uppfattar han tviirtom guldvärderingen som ett arealmått." vilket visar, att han inte lagt iniirke till skillnaden mellan å ena sidan en areal oeh a andra sidan denna areals viirde, niir hada utlrvckes i myntenheter. Man måste därför skitja mellan guldviirderingen oeh del agrara silvermåttet. IMtersom del sannolikt fiirhåller sig sa. att guldviirderingen bygger på silvermaltet. vore del fiir frågans hisning av shirsla vikt. om det kunde påvisas, att silvermåltet funnits. iniKin guldvärderingen infördes. Vi skulle i så fall ha det agrara silvermåltet s.a.s. renodlat utan alt hehiiva hlanda in vare sig guld- eller skyldvärderingen i sammanhanget, vilket annars iir ytterst vanligt, så snart dessa frågor kommer på tal. Oeh nu har vi verkligen tillgäng till en källa, som kan ge oss en mycket viirdefull upplysning. Miirkligt nog är denna att finna i Skane. Detta iir märkligt d:irf(')r. att det är en allmänt omfattad åsikt alt matt och värderingar av detta slag iguld- och silverviirderingar) (»wmhuvud inte fiirekommit i vår provins. Den ifrågavarande kiillan är en donationsurkund. som idfärdats av Lunds ärkehiskoj) ar 114.') och i vilken det hl.a. heter: »Item praehendas instituil cum terris et censu suhscripto; Praehenda sacerdotalis Hirkibyarge: in (ludisbo V -j mansus. Malum 'Ö2 mansus. Nes .') solidi, Bensthorp 8 solidos . . . Othestathae ' -j marcam . . . Goteleue 8 mansi et 7 solidi. 2 marcha de Holm . . .». De danska forskarna L]rslev och Lauridsen har ägnat uppmiirksamhet åt delta aktstycke, och det är ganska betydelsefullt att st*, vilket resultat de kommit fram till. h] r s 1 e v. fran vilken ovanstående citat är hämtat, är den fiirste av de båda. som granskat texten.'- 1 enlighet med sin uppfattning (nerhuvud i dessa frågor anser han. att »solidi» (örtugar) betecknar en avgift, medan »mansus» (hoD anger en areal. Solidi iir sålunda, enligt IMslev. S. .\akjaer. Land ineasiiromenl aiut land valuation in medieval Denmark, s. " I’. .Vrup, I.eding og I.edingsskat i det .Vartuindrede. s. ISS. '- Kr. Krslev. \'alileinarernas stortiedslid. s. ‘JcS. •Sv. Dipl. I, s. 49, .Serd Ill. s. 429.
A(iRAUA MATTSENHKTKK I DKT MEDELTIDA DANMARK 9 iiile en via utan on vanlij» mynteDhet. Mtai sa gin* han vU vikligl lilliiifj,'. llaii säger niimligen där, all »hole iidlryksmaadeii iniuder gaiiske Dill den. der sideii aiiveiidles i Skyldlaxalioiieii». Xu tVirhalier del sig sa. all skyidlaxeriiigeii ligger ell lialvl arliiiiidrade längre I rani i Ikh'ii, oeli del kan diirlör inie vara I laga oni den, Dell gnidviirderingen näniner lian inle. Vad är del da soiii »minder Dili» skyldviirderingen? 'kydligen sadana ullryek soni »ä solidi» = ö (irlugar. .Man helniver endasl skriva ö (h tiigar (skyldjord) rin' all vara iiioiii skyldvärderingens råmärken. L a n r i d s e 11 lar npp Ihslevs lolkning lill rih nyad prihiiing.' * 'Till all hiirja med säger han. all han inle hirs neka rikligheliMi av Ihslevs les. men ä andra siilaii liniier han. alt en sädan njipgill som »(ioleleue niansi et 7 solidi» näppeligen kan tolkas sä som 1'h'slev gcir. Lauridsen haller hire, att hade niansi oeh solidi heleeknar arealer, oeh hans slnlsals hlir denna, »al vi alleretle her. allsaa l'or \äddemarsliden. slaa over for vore gamle Jordmaal, der snart lale om Bol, snarl om o [i ni a a 1 l a rea 1» (kurs. hiirl. Del räder knappasi nägol tvivel om all Lauridsen. dä han menar all 7 solidi oeksa är elt areahnäll. har koinmil fragans hisning pä spären. Men den allmänna nppfallningen var ju den. all alll som hade all giira med mynlriikning i samhand med jord anlingen var guldviirdering eller skyldlaxering. Oeh hiir har han likväl shill |)ä nägol. som varken iir del ena eller del andra men som iindä pä nägol siilt hiir samman med hiigge. Ulan all närmare gä in ])ä problemet slär han fast, all vi här —före Valdeniarsliden — slär inför »vore gamle .lordmaal». .\ven om delta jordniätt vid den ifrägavarande liden inte var gammalt ulan tviirlom ganska nyll. räder del väl knappasi nägon Ivekan om all vi har all giira med del agrara silvermällel, oeh alt 7 iirlugar helyder 7 iirlugland eller —om man sä vill —7 iirlugar jord. Sälimda donerar iirkehiskopen ö iirlugland i Xes, 8 i Henslhorji sanil 8 hol oeh 7 iirlugland i Golelene. Om man ulgär ifrän all iirluglaiidel var 1 tunnland oeh all holel innehiill 24 tnnnland. vilket vid denna lid torde vara ell nornialhol (jnifr s. 18), fär urkunden en nalurlig fiirklaring. 1 Knut den heliges donalion lill Lunds domkyrka är 1088 talas I’. Lniiridscn, Oni Skyldjord eller terra in eensu. .Varhoger tor Nordisk Oldkyiidighed og llistorie. lilO.k II. Haekke, 18. Bind. s. 2(5. nol 8.
10 HILBERT ANDERSSON endast oni hol, både iiär det gäller skånska och själländska jordar.*^ Man kan därför utgå ifrån att det agrara silvermåttet inte hade kommit i bruk vid denna tid. men att det har införts någon gang under de följande 00 åren, mellan 1085 och 1145. 1 varje fall har det varit känt i Skåne på 1140-talet och troligen iiven på andra håll i Danmark, ehuru underrättelser därom ännu saknas. Man får också räkna med att det kan ha dröjt några årtionden, innan det n^’a måttet hunnit nå en större spridning. Måhända saknar det inte sitt intresse att lägga märke till alt silvermåttet i vårt fall använts av en kyrklig myndighet. 5^ Det skidle knappast ha varit möjligt all komma mycket längre i var undersökning, om vi inte haft tillgång till de resultat, som den melrologiska forskningen om de medeltida byarna bragt i dagen. Den har givit oss en långt mera verklighetstrogen bild av del äldre kulturlandskapet än som tidigare slod till buds. Sålunda har bolel. som omtalas i medeltida lagar och andra urkunder, kunnat bestämmas till sin normalyla under olika tider. Del har också varit nuijligl alt följa dess utveckling och utformning i skilda landsdelar. När det i fortsättningen talas om bol avses, såvida inte annat anges, det skånsk-danska bolet med sitt riktvärde under 1000-talet av 10 hektar. Vi går nu ett steg längre och anger ytan i de mått, som under vikingatid var gängse, dagsverket eller tunnlandet, och vi får då en areal av 82 tunnland.Under vikingatid och tidigare använde man vid åkermätning s.k. korta alnar om 1 Vi fots längd. Det fanns flera sådana, och längden var något olika. Ihi av dessa var den romerska alnen, vars riktvärde är 44.4 cm och som synes ha varit allmänt förekommande. Ku annan aln av grekiskt ursprung och som brukar kallas vikingaalnen har ett riktvärde av 47.4 cm. Även den har påträffats lite varstans i skandinaviska akrar.*'* Del ovan nämnda bolel om 32 1. Andersson, .Skånes liisloriii, 1947. s. 301. 1). Hannerl)erj', Die iilteren etc. s. .‘I'l. — -Skånska liolskilten. s. 30. ”* I). Hannerher”. Boltaxeringar. passim. Oiu alnmått i kiirl: se N. Sahlgren. .\ldre svenska spannmålsmåll.
AGRARA MATTSKNHKTER I DET MEDELTIDA DANMARK 11 Immlancl h()r näniiasl heniina i Skåne. 1 Mellansverige har Hannerberg påvisat holytor ined mindre areal, däribland en form av bol med ‘24 tunnland.'** \Md tiden omkring år 1100 synes man ba övergått till alt använda längre mättsenbeter, s.k. 2 fotsalnar, och efter band kom åtskilliga sådana i bruk. Myckel spridd var den jylländska alnen (riktvärde ö7 cm), som under medeltiden förekom även i Mellansverige. Väster om Öresund bar den påvisats redan under 1000talet den kallas ju också jylländsk aln. 1 Skåne uppträder den. så vitt man hittills kunnat konstatera, först under 1200-lalet, åtminstone i åkermiilning. l’]n annan aln är den gutniska (55.2 cm), som uppträiler i Skåne omkring sekelskiftet år 1200 och tiden diirefter. Även denna aln ;ir vanlig i Mellansverige. Det är tydligt, att ett tunnland blir större, om man använder en längre aln. Om man därför riikuar om vikingatidens bol i en längre aln, visar det sig att mot 52 tunnland, utlagda med kort aln, svarar c;a 24 tunnland i den längre alnen. Värdena växlar något, beroende på vilka alnmalt man använder. Om man tar det jylländska tunnlandet om 4181 m* (12000 a-), får man att 24X4181 = 10 hektar.'’ 1 biu'jan av denna framställning omnämndes ett par mycket gamla åkermått. uiimligen fjärdingar och åttingar. Det kan vara anledning alt nu uågol niirmare granska dessa underavdelningar av bolel. bbi himjilig utgångspunkt är det ålderdomliga jorddeluingsscbema, som fiirekommer i en del handskrifter av .lyllandslagen och därför brukar kallas Jyllaudslislan.'** Del bar visat sig, att denna lista, som förekommer i ett par olika versioner, bar haft en långt vidsträcktare spridning iiu vad namnet anger. 1 Skåne bar man anviinl den vid delning av byjorden. Överhuvud är det så. all kulturelement även i äldre lid ofta haft en mycket större utbredning ;in vad skriftliga källor ger vid banden. Ända upp i Mellansverige bar listan kunnat spåras. En version av .lyllandslistan lyder som följer: 1). 1 lannerl)eri;, Ryainål, tomlrcgleriiifj ocli (xllinjjsgång, .s. .'51 It. S. .\akjaer. Maal. Vaegt ete. s. 2;tB. I). llamu‘rl)i“rg. Ryainal ocl» lointrcgloriiig, s. 17.'). — l)ii‘ älloroii s.
12 HILBKRT ANDKRSSON 24 fåror ^ör 1 åker 2 åkrar g(')r 1 fjärcliiig 8 famnar uli en äng gör 1 fjärding lö fjiirdingar gcir 1 åt ling 4 ållingar gör 1 hol. 1 en annan .sättning heter det: .4 åttingar g(')r 1 l)ol. (Lista A) Denna lista utgjorde länge ett inysterinin fiir forskarna, »llele denne Beregning synes gaadefidd fra hhule til anden», säger laslev. och Palndan-Miiller menar, »al man knn spiller sin 'Fid ved al ville hringe Orden i den Förvirring, der hersker her». Listan har en fortsättning, som tillhör en långt senare lid. oeh har man f()rs(‘)kt att sammanställa dessa håda delar, är del inte underligt att man misslyckats.''* Till denna senare del får vi tillfälle att återkomma. Att listan förefallit svårbegriplig heror i själva verket på en annan omständighet. Det är rätt vaidigl. alt urkunder av <lelta slag ideliimnar åtskilligt, som var välkänt f(">r de miin som en gång i liden hade att handskas med dem men som sedan ghimts hort. Man har lorloral nyckeln till texten. Så också här. Den måste därfiir stiillas in i den situation. d;ir den h<")r hemma. Listan är avsedd f(')r praktiskt hrnk. och dess innehåll masle prcivas på konkret material. FT)rsl då hlir del imijligt alt avshtja något om dess innehåll. Det ;ir de håda sista raderna i listan som henir vårt ämne: »1(> fjärdingar gör 1 åtting och 4 åttingar gtir 1 hol». Ordet åtting eller ättling fiirekommer (iverallt i skandinavisk åkermätning, men man hiir lägga märke till att termen anviindes i Iva olika hetydelser. Dels hetyder den 1/8. t.ex. 18 av ett hol eller en hy. och dels »av 8 delar hestående» (lat. octonarins). Här användes termen åtting i den senare hetydelsen. ^’i ntgår från att hotet har 42 tunnland åker och att det heslår av 4 åttingar. Varje åtting kommer då att innehålla 8 tunnland. 1/ftersom åltingen enligt listan hestår av lö fjärdingar. får varje fjärding en areal av 'Aj tnnnland. vilket är samma yta som del svenska spannlandet. 1 den andra versionen heter det. att 4 åttingar giir 1 hol. Med 8 tnnn- *** Kr. \'al(k‘inarornas .Storlu“(istid, s. 4.') tt.
AtlUAHA MÅTTSENHKTEH 1 DKT MEDELTIDA DANMARK 18 htiul i värjt' lar delta l)ol 8X8=24 tunnland. Skillnaden mellan de bada holen är .sålunda den. all del äldre riiknar med 82 Innnland neh 4 allingar, medan det andra beslår av 24 Innnland oeh 8 ållingar. De båda bolen har emellertid lika stor yla, vilket beror därpa. alt bolel om 82 Innnland iir nllaf'1 med kort aln oeh del andra bolel med den liingre 2 1‘olsalnen. |Jinl'r s. 11). Siillnini.'en »8 altingar i.j(’>r 1 bol» lillluir t'll senare skede, då de liinifre alnarna kommit i brnk. 1 bada lalleii är Ijärdingen V-j Innnland, men Innnlandet i den yns^re ijårdini^en är någol större, oeb så är även label med ållingen, ludigl tlen aln vi räknal med är tlen iiltlre ållingen e;a 2 ^i-i hektar oeb den yngre något tiver 8 bt'kiar. Nn var i verkligheten Ilera alnmått i brnk. tieb yttirna blt'v tläritir inte sa t'nbetliga stim det kan synas av tie bär använda "mtitlellyttirna». Ibnellerlid har .lyllandslislan givit en någorlunda klar biltl av bnr vikingatidens oeb tlen begynnantle medeltidens bol var intlelatle. Niir tlet blev Iraga tim att inltira tlel agrara silvermåtlet, stikte man väl så langl tlet var nuijligt all anpassa delta till dt'n rådande intlt'lningen. \blka svariglu'ler, stiin diirvitl y[ipatle sig. bar retlan bertirts i sambantl metl del svenska tirtnglandet oeb behöver inte n|)|irepas, ty tie är av samma slag. Btilet om 24 Inindand liimpatle sig särskilt väl Itir del agrara silvermåtlet. även tim denna areal inIt' var en ntidviintlig Itirntsällning härför. Om tunnlandet sättes till 1 tirlngland (jmfr s. ö), innehåller åtlingen 8 tirlngland tieb hela btilel 24 örlnglantl =8 tireslantl=l markland.Vid Ivåsäde far btilel 12 tirlngland besådtla. Del kan antagas, alt de nya termerna 1 mark Jtirtl oeh 8 tireslantl pa sina håll trängl nl den ältlre bt'leekningen b<il. Mtijligen iir del tleima tidiga silverräkning, stim eller hantl Innnil vägen till tie mellansvenska lantlska]ien. Uppslaget alt riikna i tiring- ticb tireslantl kan knajipasl ha ktimmil Iran btintlerna själva. De retltle sig siikeri bra metl fjärtlingar, skiipplantl tieb andra beprtivade mått, tieh tlessa kom även i Itirtsiiltningen alt användas parallellt med tie nya måtten. (i. ll;il’slr(Hu. Lfdiin^ ok’., s. I'.t.’i K. II. lt;iiiiiorl)or5,’, Ordol »Markhind>' i Kidlurliistoriskl loxikoii fiu’ nordisk inodidlid. S. .\akjaor, .Maal of^ \'aoj,'l. s. L'21. 1'. lIoNriiij,', .Mlun^’on ooh inarklandol, s.
14 HILBERT ANDERSSON soin de t.o.ni. skulle komma att överleva. Även myndigheterna utnyttjade dem stundom. Det är ingenting ovanligt alt läsa i en daglig tidning, att ett hemman om 40 tunnland är till salu, och ännu i början av innevarande sekel talade man omskäppland oeh ät lingar. 1 byarna har man hållit l ast vid de ålderdomliga och — ulan tvekan — ändamålsenliga måtten. Räkningen i örlugland o.d. passade däremot utmärkt för myndigheter och stiirre jordägare, andliga och världsliga, som ofta befann sig på större avstånd frän de byar, där gårdarna låg. Den bragle de olika ytmåtten i enkla och av alla kända relationer till varandra, vilka dessutom hade den fördelen att vara identiska med räkningen i pengar. För fogdar och skrivare var systemet lätthanterligt, fiir jordägare överskådligt. Som redan nämnts härrör den äldsta uppgift, som kan tolkas som ett agrart silvermåtl. från Skåne. 1 vilken utsträckning det nya måttet genomförts i provinsen är f.n. inte nuijligt alt avgöra, men det finns källuppgifter iihiver den nämnda, vilka i varje fall tyder på att silverräkningen inte var okänd i Skåne. Sålunda heter det i Skånelagen (kap. 20): »Jag och mina birfäder hava fått av din jord ett (i res land. (kurs. här) eller mera eller mindre, och det vill jag på grund av min hävd icke mista».-’ Fran slutet av 130()-talet fiireligger bl.a. en uppgift från nordöstra Skane. där det i en urkund från år 137t) heter: »In Willandshaerelh i (jsterslöf curia principalis habet 12 oras terrae. est larga in semine».-- Den tidigare omnämnda donationen från 1145 riirde ärkebiskopens jord. Skånelagen talar om bondejorden, och »curia principalis» i (isterslöv ingår i Roskildebiskopens jordagods i Skåne. VI Från det agrara silvermåltet var steget inte långt till den s.k. g u 1 d V ä r d e r i n g e n. Den innebär nämligen endast, att man i kamerala sammanhang i stället för att ange arealen räknar med dennas värde. Om det gällde mindre ytenheter, såsom örtugland. angavs värdet i silver, men vid större arealer uttrycktes värdet i guld. Den svåra frågan är emellertid att avgöra, hur -' Ilolmbäck-Wessön, .Svenska laintskapslafjar IW Skånelafjen. s. 40. -- P. Laiirulsen. Oni Skyldjord, s. 20.
AGRARA MÅTTSENHETKR I DET MEDELTIDA DANMARK lö inånga mark silver clel räknades på varje mark gnid. Diiroin lämnas del i källorna mycket varierande iippgifler. 'Fill all Ixirja med b(")r det ån en gång erinras om att värdet av 1 (irtngtand i jirineip ansågs var 24 (■)rlngar=l mark silver. Om man nn säger, all någon har 1 (irliigland eller 1 mark silver i jord, så är del samma sak, i ena lallel lalar man om arealen (1 (irlugland) i andra lallel om denna jords värde (1 mark silver). Fiirmodligen är det detta liirhållande, som är anledningen till all man på sina håll iipplatlal mark gnid som ett arealmål t. Det framgår hl.a. av de undersökningar A a k j a e r gjort, alt det antal mark silver som räknades på 1 mark gnid viixlat lid efter annan. Sålunda talas del under ^'aldemar Il:s lid 11202—1241) både om gammal och ny guldvärdering. 1 .lyllandslagen är havnen satt till d mark guld. men i åtskilliga andra sammanhang värderas den till 8 mark guld.-’^ Det är niklvändigl all underkasta dessa värderingar en närmare granskning. Men diirvid räcker det inte all se guldvärderingen enbart ur ]>enningväsendels synimnkl. Mau måsle även beakta den agrara situationen och siika klarlägga det samband, som tydligen måsle finnas mellan jordarealen och dess värderingsuormer. Till alt hiirja med skall en lika betydelsefull som förbisedd omstiindighel framhållas, nämligen att fiolens areal förändras. Under 1100- och 1200-talen utökades byarnas och därmed bolens åkerarealer i betydande omfattning. Härav fiiljer. alt bolets jordvärde stiger, del är inte detsamma varken i yta eller värde i mitten av 1200-talet som det var 150 ar tidigare. Xär man söker bediuna detta värde, förefaller det naturligt all gå från ett lägre guldvärde till ett luigre och inte tvärt om. Fiir undvikande av missföirstånd vill jag lietona, att frågan inte gäller huruvida del har skett någon ökning av jordvärdet i och ITir sig, värdeökningen beror på en kvantitativ utökning av bolet. Hur denna iikning gått till. skall liingre framnärmare belysas. 1 sin utredning om penningväsendet i Danmark under 1000-lalel uppger (1. G a 1 s 1 e r. att i Frankerriket under Karolingertiden var fiirhållandet mellan guld och silver omkring 8:1, »og sandsyldigvis maa det samme have varet 4'il- .S. .Aakjaer, .Maal, \’aegl. s. 229. - Land ineasurcinonl cdc., s. l.k'L 0. .Skaiilrui), Den jy.sko I.dv, ;5. Bog, t'l. 12 IT, .s. 127.
K) HILBiiHT ANDERSSON taelclet i Norden; en 0re (iiild har tol^'eliif opvejel en Mark Solv».'-^ Oin denna knrs varit yängse ännn vid den tid, då del agrara silverinatlel intVndes. har bolet oin 24 mark silver (24 (irlugland) värderats till .7 uKirk (jiild, en värdering som pa sina hall komall l)eslä ganska länge. Med denna värdering blir 1 mark gnid=8 mark silver, vilket oeksä kan nlirvekas sa, att 1 ätting=l mark gulds jord.* Bolet innehåller alltsa 8 mark gulds jord. Det är tydligt, att guldvärdet avser hela arealen hos ett hol. \'id hiirdslösen (s. 81) eller kiip är det en ovidkommande 1'räga, huruvida en viss åker är besådd eller inte. (nddviirderingen tär väl närmast betraktas som ett av myndigheterna 1'astslälll taxeringsvärde. 1 allmänna marknaden kunde priserna variera, beroende pä konjunkturerna.-’ (luldvärderingen uppges ha vunnit spridning (iver hela Danmark väster om Öresund. 1 de skånska provinserna barden däremot, såvitt man vet. inte slagit igenom. Anledning härtill är inte känd. men det kan länkas bero pa all bolet vid giddvärderingens tillkomst j)ä llliOtalet hade en starkare ställning i Skåne än liingre väster ut. 1 varje tall har ingen holklyvning kunnat konstateras här sa tidigt. VI1 (luldvärderingen blev knappast den lillhirlil liga viirdemätare. som man räknat med. Bolet fortsatte nämligen att växa. Kanske h(‘)ll det redan pä all passera normalholets gräns, dä guldvärderingen infiirdes. 1 oeh fiir sig hade delta inte heluivt göra guldvärderingen oliimplig, man kunde ha luijl sig med all bygga pä med 5—ö—7 mark gidd ele. Men man synes inte ha fiirfaril pä detta sätt nian stannat vid 8 mark guld eller kanske rättare 4 ‘/i mark. Ciuldvärdet tjiinade tvä ändamål, dels angav del holets värde oeh dels utgjorde del underlag Icir heskallningen. Del var framför allt i det senare avseendet som man fram mot sekelskiftet ;ir 1200 (i. Galslor. Daninark.s Monicr. Nordisk kultur XXIX, s. HR. K. I.önnrotli, Slalsmakl och stal.sriuans i det inedellida Sverifje. (iide Itorgs Högskolas årsskrift Xl.\’l. 1040: .‘t, s. 102 ff. Oin skillnad i jordiiriset vid Ititrdslösen oeh köp. se S. Aakjaer. Maal og \’aegt. s. 2Ö1. * 1 ålting=<S lunuland.
17 AGUAKA MATTSENHETKK 1 DKT MKOELTIDA DANMARK Ix'lrjack' sr sijf oni eltcM' ell aniial syslem. soni bättre kiiiule molsvara de mi radaiuie IVuhallaiidena. Oeh sii kom den viirderini^sf orm till, somgar under namnet skyl d v :i r d e r i n g eller skyldlaxationen oeh vars latinska namnform är terra in eensu. en term som kan (iversiittas med skatlejord eller skalllagd jord.-*’ 1 fortsiittningi'ii kommer formen skyldviirdering all begagnas. Den nya laxeringsmeloden :ir i hiiviulsak knuten till sjiilländskt område, längre västerut, pa Fyn oeb i .lylland. uppges den inte ha infiirts. Skyldvärderingen är en direkt taxering till skall oeh skiljer sig därigenom i prineip trän guldvärderingen, iiven om denna oekså, som hirul visats, lag till grund fiir beskattning. Den viktigaste skillnaden mellan de båda värderingsformerna är den. att man vid skyldvärderingen endast räknar med den besådda delen av jorden, ty endast den ger avkastning, som kan beskattas. Gnidviirderingen åler. som i friimsta rummet anger jordvärdel. tar med hela arealen, vare sig den fiir lillfiillel iir besådd eller inle. låiligl .\akjaers senaste forskningar fiuefaller det. som om man tidigare dragit en något för skarp gräns mellan de bada viirderingsformerna. Guldviirderingen u|)i)hörde inte i skyldtaxeringens områden, den endast reserverades IVir sill egentliga ändamål, nämligen all viirdera jorden.Detta framgår oeksa av andra kiillor, som nedan skall visas. .Skyldvärderingen bcir ses mot bakgrunden av två viisentliga f(')riindringar i bymarken. Den ena är <len birul omtalade areal- (ikningen. varigenom bolels åkeryla flerdubblades.-^ Den andra fiuändringen, som inte är mindre betydelsefull, beslår i att man inIVirde ett nytt brukningssystem, nämligen Iresjidet. Båda dessa biir nära samman med varandra framfiu’ allt på så sätt, all nyodlingen år en l(')rulsällning bir tresädel. \’id tresädet kommer ‘J, d av åkermarkcMi alt besås mot tidigare hälften. .Vnalys av skanska byar bar visat, all man ofta lade ut en helt ny vång, en tredje, då tresädet inbirdes. Del finns oekså exempel på all man skiftat samman två byars jord bir all få den beluivliga E. .\nip, I.i'diiig etc., s. 177. .Vrup använder beteckningen skattejord för .skyldjord. -' .S. .\akjaer. Land ineasnreinent, s. 1Ö3. 1). llannerherg. .Skanska bolskiften. II. .\nder.sson, Ikirzelliernng nnd (ieinengelage. s. 74 If., s. KStJ. 2
18 HILBKHT ANDEKSSON arealen lins de Ire våiiifarua.-** A r ii p är oeksä inlTirslådd ined all en successiv uppodliiii» ägl rinn och all denna i sin lur lell till en ändring av heskallningen.'*" Vid liden omkring är 1200 eller inr>jligen nägol lidigare kommer därtiir Irågan om bolels slorlek och värde i ell helt nytt läge. Den liirändring av byn och dess brukningssystem, som här i största korthet skisserats, har emellertid visat sig leda till konsekvenser, som man i törsta hand inte tänker på. Del förhåller sig nämligen så, att inte endast bolet förändras utan iiven de ytenheter, (uMugland och (iresland, som ingår i bolet. växer i kapp med detta, de blir helt enkelt stiirre än de lidigare varit. \'i skall till all Ixirja med granska iirtuglandet. 1 samtida källor nämnes tyvärr ingenting om hur stort (irtuglandet är. och vi är därfiir hänvisade till alt på omvägar siika få ell mått på detsamma, låuhållandet är alls inte ovanligt. I Skånelagen talas åtskilligt om bolet men ingenstans om hur stort det är. Xär del gällde alt fastställa ylan hos det fiirsta örluglandel under 1140-lalet, gav vikingatidens bol och del svenska iirluglandel en användbar hall- ])unkt. Xu måste vi gå en annan väg. Aa k jaer har ut ifran tOOO-talels åkerarealer kommit fram till all (irtuglandel under 1200-lalet var 2 själliindska tunnland (1.1 ha), en ganska stor yla, om man jämför den med del iirtugland, som vi hittills riu-l oss med och som utgjorde 1 tunnland. (2 fjärdingar), vilket med gutnisk eller jylliindsk aln blir c:a 0.4 hektar.^' Att (irtuglandels yla enligt Aakjaers beräkning blivit så stor, beror ilärpå. alt han riiknar med den själländska alnen (02.8 cm) och del motsvarande tunnlandet om 5510 m’. vilket var det vanliga areahnåltel på 1 öOO-talet. Xu är det likväl föga troligt, att delta stora tunnland användes så tidigt som i biirjan av 1200-lalet. Del har i varje fall inte kunnat konstateras i skånsk åkermätning under delta sekel ulan uppträder ftirst senare mot medeltidens slid. Med sliirre sannolikhet riu' det sig om ytor, grundade på de här ovan niimnda alnarna eller motsvarande. Det bcu- kanske i delta sammanhang erinras om all den aln. som är avbildad i kyrkväggen i Skaelskor. oine nierkwiirdiijc Genioiii- II. -Kndor.s.son, Valleliorga iind l.öderiii) .srlialt zwoier DcirlVr. tieoiir. Annaler. \’ol. .')(), .ser. H. 191)8. E. .\ru]). Lodin^ etc., .s. 189. S. Aakjaor. Maal oji ^■aegt, s. 2;i0.
\9 AGRAKA MATTSGXHKTHH 1 DKT MEDELTIDA DANMARK liar an läni^d av äd/i can. Nils S a h 1 r e n bar i sin avhaiullini' iili'cMiiiL'l hehandlal dc‘ probkan, soni b(')r samman med inrisfninj^en i Skai'lsknr.*- Men den vasenllii'a I'ragan iir i t'cirsla band, bar slnrt iirluglandel blivil. iiHryekl i samlida mall, d.v.s. i lunnland oeb skiippland. Del linns en samlida kiilla. som indirekl ger en upplysning om örluglandels sloiiek. 1 SkaiU'Iagen Iran TiOO-lalels biirjan |■(■)rekommer lai besliimmelse om brandslod, där del beler: »1 brandslod skall man liimna en penning eller en skäppa korn eller Ivä skäppor havre». Andreas Sunesen bar i sin kommenlar till lagen ingående beskrivit, bnr denna skäppa iir konstruerad. Sablgren bar beriiknal dess volym till 9.1 liter.'*'* Del är sålunda en ganska lilen skiippa, oeb del går 12 sådana skäppor på tunnan, mot vanligen (i skiippor. lAlersom 1 skiippa korn viirderas till 1 penning, blir viirdel av 1 tunna korn 12 penningar =l öring silver. Om vidare ('irluglandel iir den yla som besås med utsäde till 1 öirtugs viirde. blir del besådda ("irluglandel vid Ivåsäde 1 lunnland jiimle 1 lunnland i Iriide, eller lillsammans 2 tiinnhind. W bar kommit (ram till all ("irtuglandel bär är dubbelt så sloii som tidigare, oeb ylan ('iverenssliimmer med .\akjaers anlagande med den reservalioiuMi. all del sannolikt ieke är Iråga om sjiilländskl lunnland. Den omedelbara r(")ljden av all (■)rluglandel rr)rdubblal sin yla blir ju den, all ell bol om 24 ('»rlugland nu lår en areal av 48 lunnland mol tidigare 24. Diai nya situationen iir likviil be.sliimd inte endast diirav, all (')rluglandel fall sin areal r(')rdul)blad. Delta 1'ramgår av en kiilluppgill, som lordt' biirr(")ra Iran samma lid oeb som lämnar den miirkliga upplysningen, all »1 Mark (luld gor 8 Mark Solv over al Danmark».*^ Delta iir en bell annan relation mellan guld oc‘b silver iin tidigare; da gälkk' reg('ln. all 1 mark guld=8 mark silver (s. Ki). Xiir bolet viirderas till 24 mark silver (areal 24 (■)rlugland), blev guldviirdet enligt den äldre kursen 8 mark guld. men enligt den nya siillningen 11 mark guld=8 mark silver! blir bolels viirde 8 mark guld. .Vakjaer anlar. all siillningen iir en rest av en lörN. S:iltli,'rfn. .äldre s\i'Msk;i spamtniålsinall. s. 112 II. N. .SahlgriMi. a.a., s. .‘lO. 1 l(tliiil)äek-\\’t‘ssén. Skäiu'laj,H'ii. kap. 221). s. 12il. .S. .Vakjaer. .Maal oi,' Vae”!. .s. 2;i.ä.
20 llILBliHT ANDERSSON ordniiii>;, varigenom havnen iindrats från ^5 I ill 8 mark guld. Alt Aakjaer talar om havne i stället Itir hoi, herör inte sakens kiirna. Jag kommer längre fram all ange, vad jag anser vara skillnaden mellan hol oeli havne. Del väsentliga iir, all vi slår inlTn' en iikning av holvärdel 1'rån 3 till 8 mark guld. Denna värdestegring heror lill en del därpä, atl hotel eller havnen tätt en sUirre areal, men delta ger inte hela liirklaringen. Prohlemel är emellertid inveeklal. oeh vi mäste steg l'()r steg siika nä tram till en Uisning. Vill y\ idgar Iran antagandet, alt 1 mark guld=3 mark silver oeh alt (utuglandels yta iir 2 tunnland. Lät oss vidare prciva, om dessa värden kan l)ringas i överensstämmelse med varandraI 1 mark guld eller 3 mark silver är viirdel hos 3 (irlugland=1 (iresland. vilkel med del nya. sUirre (uduglandet hlir 0 tunnland jord. Hela hotel, vars viirde iir 8 mark guld. lär en areal av 8X(> lld=48 lunnlantl äker. Del har hlivit duhhell sä slorl som tidigare. Men man Ixir lägga miirke till all (i tunnland jord nu värderas lilt 1 mark guld. medan det tidigare giek 8 tunnland pä varje mark guld Is. Kl), .lordvärdet i guld räknat har sälunda stigit, älminslone skenharl. Man kan oeksä ullryeka saken sa, all holel hlivil duhhelt sä stort (24X2=48 tid), medan guldviirdet hlivit 2 - :! ganger sliure genom (ikningen trän ,3 till 8 mark gidd. \"ärdet har (ikal snahhare än arealen. t'ramhir allt är del tvä prohlem. som kräver uppmärksamhet. Del ena är, vad relationen 1 mark guld=3 mark silver hetyder r()r (irluglandets yta. oeh den andra träga, som mäste hesvaras iir, vartiir holets värde hlir 2 -U gänger slcirre, medan dess areal endast hlir duhhelt sa stor. Del iir här som s k y 1 d v ii r d eringen oeh I r e s ii d e l kommer in i hilden.'*^ Skyldviirderingen iir en skaltetaxering av den hesädda jorden, oeh Iresädel innehiir. alt - av åkerjorden ärligen hesäs. Sä erinrar vi oss all (irtuglandels yla nu iir 2 tunnland. .\v denna areal skall -/:i hesäs, oeh ligga i triide. '-/s av 2 tld=l ‘/a Ild, oeh delta iir den areal Kr. lA'slev. ^’al(ieIllarer^as olc. A siil. ;?1 luUer (tet: »Detle, at .Ixrd i Skyld gaiisko daekker .lord i Ldsaed . . . ligtjor l>ag \ed dens (jordehokensl hele Taiikej'aiifj».
21 A(iRAHA MATTS1:NHI:T1:K I DKT MEDKLTIDA DANMARK soin årligen skall besås oeh landel? Den l)esa<lda clelen är lydlij^en dXl V;? =4 tunnland oeh resli'ii, 2 lunnlaiid ;ir Iriula. inalles (> tunnland, soni jii var d('t nya (iri'slaiuk'ts yta. (iar vi sa tillbaka till det jildre (irtufj;- landet (s. a. 1,‘b. vars yta var 1 tunnland oeh den besådda delen vid tvåsäde 'A* tunnland, erinrar vi oss, att 8 dylika (irtnj^land värderades till 1 mark ^idd. Den besådda ylan hos dessa 8 cirlu^'- land är 4 tunnland. Oin man lar hänsyn endast till den bcvsådda arealen vid en jämlorelse mellan iildre oeh nyare beräkning, lår man l(’)ljande resnllal: beskattas. Hur stort är nu (»res8XV-j =4 8X1 V.t =4 Denna sammanställning visar, att 8 besådda (»rtugland av iildre tyi» l'/:.* Ild) har samma areal som 8 nya örtugland (1 '/;{ Ild), niimligen 4 tunnland, oeh de har samma guldviirde, 1 mark guld. Sålunda svarar 8 nya (»ringland mot 8 gamla, vilket iir detsamma som att 8 mark silver i ny räkning motsvarar 8 mark silver i gammal riikning, oeh båda iir värderade till 1 mark gnid, diirbir att de har samma besadda areal. Örtuglandets yta har birdubblals (1'rån 1 till 2 tunnland), men tresädci har inverkat på det siitlet, all den ht'sadda ylan har ("»kal 1’rån Vj tunnland till 1 V.? tunidand. d.v.s. den besådda dehai av ("»rtuglandel iir 2-/;{ gånger sliirre. iMirklaringen till all (» lumdand i det nya systemet har samma värde som 8 tunnland i del iildre iir sålunda, alt genom tresiidel en lika stor areal besas i båda tallen, niimligen 4 tunnland. (ienom övergången Iran 8 mark guld till 8 mark fördubblades bolels yla. 1 själva verket slaunade bolet inte här. det blev ännu shirre, men relationen 8:8 beriires inte härav. .\ a k J a e r har sandat oeh bearbetat ett rikhaltigt oeh synnerligen viirchåullt kiillmaterial, (»eh vid en av sina beräkningar har han funnit, all det s.k. »Fuldbolet» hade en yta av 72 tunnland.'^'’ I ett senare arbel(' har han kommit fram till all delta l)ol hade en ännu sliirre yta, niimligen hö tunnland. 'Frols all Aakjaer ändrat sig på den punkten, vill vi iinda undersiika. hur det fiirhåller sig med 72 lunnlands bolet. F'n utmärkt oeh allt f(‘»r litet utnyttjad tillgång, niir det gäller all klarlägga dessa fiirhållanden, har vi i några medeltida listor, vilka fiirmodligen begagnats som hjälpredor vid S. Aak jaer. Maal (»g ^'aegt. s. ‘2:t4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=