politi och förvaltningsrätt i ett rättsgenetiskt perspektiv I resten av artikeln kommer de fem slutsatserna att prövas mot den svenska förvaltningsrättens historia. Men innan dess är det på sin plats med tre reservationer. För det första. ”Positivismen” och den konstruktiva metoden hade inte kvävt alla andra åsikter, det fanns inte en utan flera uppfattningar i det nya Tyskland efter 1871. Den statsrättsliga debatten från slutet av 1800-talet var, på samma sätt som tidigare den liberala diskussionen, utomordentligt mångfaldig och fylld av motsättningar. Paradoxalt nog innebar det tidiga 1900-talets germanism med sin ”återupptäckt av folket” att historiskt-organiska och idealistiskt-statsvetenskapliga metoder kunde traderas samtidigt som den konstruktiva metoden långsamt atrofierades.20 För det andra. På den europeiska kontinenten fanns fler rättskulturer än den franska och den tyska. Till och med inom det tyskspråkiga området rymdes variationer. Medan i Tyskland förvaltningslära och andra statsvetenskapliga synsätt, somhade sina rötter i politivetenskapen, kring sekelskiftet 1900 delvis hade trängts undan av den ”konstruktiva” riktningen, så levde de gamla politiära lärorna länge vidare i Österrike.21 För det tredje. Att det här inte finns utrymme att diskutera förvaltningsrättens komplexa och intressanta utveckling inom common law har redan nämnts.22 Hur passar den kontinentaleuropeiska historiografins fem kännetecken, som jag skisserat, in på den svenska förvaltningsrättens uppkomst? Här finner man likheter och skillnader. Politibegreppet började förekomma i svenska skrifter omkring 1540, men redan tidigare fanns texter med 20 Stolleis 1992, s. 404; Kleinheyer-Schröder 1996, s. 270; Schönberger 2000, s. 10-13, 27-32. 21 Simon 2010. 22 Se Loughlin, 2010. 90 Sverige i Europa Ett oklart politibegrepp? 3 3:1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=