politi och förvaltningsrätt i ett rättsgenetiskt perspektiv tem, vilket likt naturen själv saknade luckor. Lagar och domar konstruerades till begrepp, och det viktigaste blev der Verwaltungsakt, ett eko av Frankrikes l’act administratif och ett slags förebud till vår svenskamyndighetsutövning. Och med det är vi inne på en verklig rättsvetenskaplig nyhet, förvaltningsrättens “allmänna del”. I dag är den självklar, för hundra år sedan något nytt. Till den allmänna delen räknades bland annat gränsdragningen mellan rättskipning och förvaltning, mellan lag och förordning, mellan offentlig och privat rätt, krav på legalitet och proportionalitet, förbudmot retroaktivt belastande åtgärder, regler om jäv, rätt till ersättning vid expropriation och centrala begrepp som ”förvaltningsakt” och ”offentlig anstalt”. När det gäller konstruktionen av förvaltningsrättens allmänna del sätts ännu en milstolpe vid den tyske juristprofessorn Otto Mayer. 1895/96 utkom hans Deutsches Verwaltungsrecht i två band, därMayer förespråkade en rent juridisk behandling av ämnet med målet just att systematisera området och att utveckla en ”allmän del”. I likhet med föregångsmännen von Gerber och Laband ansåg Mayer att statens makt byggde påHerrschaft: den offentliga rättens centrala begrepp var den kompetens atthärskasom tillerkändes staten. I botten fanns tanken på en konstitutionell monarki, vars makt kunde delegeras till förvaltningens olika grenar. Den andra centrala beståndsdelen var idealet om en rättsstat, som för legitimitetens skull själv måste precisera och begränsa sin egen makt. Offentlig tvångsmakt måste ha rättslig grund, varje ingrepp i enskild rätt och frihet fordrade antingen stöd i lagregler eller medborgarens frivilliga medgivande.16 Konstitutionell rättsstat och förvaltningsrätt hade nära samband. Eller med Mayers egna ord: ”Der Rechtsstaat ist der Staat des wohlgeordneten Verwaltungsrechts“.17 16 Kleinheyer-Schröder 1996, s. 271; Björne 2007, s. 537. 17 Mayer 1914, s. 60. 88 Den allmänna delen 2:5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=