kapitel ii •mats kumlien Politiken samspelade med juridiken. Beskrivningen av förhållandet mellan offentlig rätt och civilrätt ändrades till en grundläggande dikotomi. Statens makt preciserades av reglerna inom offentlig rätt, medan privaträtten skulle präglas av att staten inte lade sig i medborgarnas ekonomiska aktiviteter. Det offentliga definierades med utgångspunkt från det privata, med andra ord tvärt emot den traditionella stats- och rättslära som jag försökte skissera tidigare. Och det var alltså runt sekelskiftet 1800 som, omman ska trothe great legal historical narrative, övergången inleddes från en maktstat till medborgarstat, från politi till förvaltningsrätt. Dessutom sätter man utgångspunkten i Frankrike och hävdar att Paris är lika viktigt för förvaltningsrättens historia som Rom för civilrättens.9 Efter revolutionen 1789 expanderade den franska administrationen snabbt. Därtill främjade 1800talets stora kodifikationer en centraliserad förvaltning. Offentlig makt utövades nu inte endast genom lagar eller domar. Vid deras sida uppkom en ny tredje typ av offentlig maktutövning, som fick namnet “acte administratif”, förvaltningsakten, där det ena subjektet i en relation, staten, ensidigt utövade sin myndighet över det andra subjektet, medborgaren, för att tillgodose allmänna intressen. Det innebar givetvis å ena sidan en stor skillnad i förhållande till civilrättens avtal. Å andra sidan var det fråga om ett rättsligt reglerat förhållande mellan två aktörer – stat och medborgare – långt ifrån den gamla politirätten, som i princip hade saknat denna bilaterala karaktär och legitimerats endast med hänvisning till ”det allmänna bästa”. En annan tendens var att förvaltningen specialiserades genom att regeringsmakt tydligare delades upp i olika fackministerier eller ”departement”, som hade underlydande förvaltningsmyndigheter. Ett problem utgjordes av att myndigheterna blev domare i egen sak, deras ärenden låg utanför allmänna domstolars kontroll. Idéer om medborgarens integritet och rättssäkerhet bidrog dock till att ganska snart inrättades i Frankrike speciella förvaltningsdomstolar, medConseil d’État i toppen. Modellen var revolutionär, genom sin politiska kontext och genom sina konsekvenser, en hierarki av förvaltningsdomstolar. Så småningom uppkom 9 Cassese 2009, s. 879, 882-883. 85
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=