kapitel ii •mats kumlien Med förvaltningsrätt är det snarare tvärtom. För 200 år sedan fanns inte begreppet, i dag är det väletablerat som den del av juridiken vilken omfattar normer om offentlig administration. Förvaltningsrätten reglerar inte bara statliga och kommunala myndigheters organisation, verksamhetsformer och befogenheter, utan också förhållanden där enskilda behöver skyddas mot godtyckliga åtgärder från myndigheternas sida. 1977 uppskattade Riksrevisionsverket förvaltningsrättens andel till 80 % av alla i SFSkungjorda författningar. Andelen har sannolikt ökat genom Sveriges inträde i EU, eftersom de flesta frågor som regleras på europeisk nivå faller inom förvaltningsrättens område. Medlemskapet ger därmed förvaltningsrätten en ny roll som garant för att gemenskapsrätten tillämpas korrekt inom landet. Rättsområdet består dels av en närmast oöverskådlig massa av regleringar, ”speciell förvaltningsrätt”, dels av gemensamma begrepp och mönster, den ”allmänna delen”, vilken är viktig för ämnets identitet och status som vetenskap. Hur uppkom denna, i dag självklara, dogmatiska konstruktion? Här kommer rättsgenetiken in i bilden. Genetik betyder som bekant ärftlighetslära, och handlar om att något överförs från en generation till nästa. Men vad är rättsgenetik? Man brukar tala om två betydelser. Den första avser tillämpning av genetiska undersökningsmetoder vid faderskapsdiagnostik eller vid identifikation av avlidna. Den andra, som är mest intressant i det här sammanhanget, gäller det vetenskapliga studiet av rättens ”inre” historia. Med det avses i sin tur rättens systematiska och begreppsliga utveckling med inriktning på metodfrågor, till skillnad från ”yttre” rättshistoria som sägs inbegripa politik, struktur, demografi, ekonomi, etc. Distinktionen är varken glasklar eller okontroversiell, och just därför särskilt intressant att diskutera. Somliga anser att 1600- och 1700-talens “politi” ska uppfattas som en tidig form av förvaltningsrätt. Det kanske inte är helt fel, men har mötts med motargumentet att synsättet leder till en alltför ”modern” bild av äldre tiders förvaltningar och statsskick. Även om avsikten då var att främja det allmänna bästa ska den gamla politin inte ha erbjudit förmåner som var till undersåtarnas bästa, utan främst använt sig av tvångsåtgärder och hot. I allt väsentligt ska det varit fråga om disciplin – under81
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=