myndigheter att lita på. den svenska demokratins grundbult De krafter som drev fram demokratin i Sverige hade i jämförelse med huvudparten av världens länder en mycket fördelaktig situation. De behövde inte oroa sig särskilt för förekomsten av fusk eller andra politiskt betingade oegentligheter i själva valproceduren. Som Jan Teorell (2017) visat var överklaganden om valfusk vanligt i Sverige under 1700-talet och fram till mitten av 1800-talet. Men när den allmänna rösträtten införs har detta blivit ett icke-problem. Hans förklaring till detta är just professionaliseringen av ämbetsmannakåren under andra halvan av 1800-talet. Alla partier kunde utgå från att röstsammanräkning skulle komma att gå opartiskt till, något som är tämligen sällsynt i många samtida nya demokratier (Norris 2016). De partier som förlorade val saknade möjlighet att genom valfusk hänga sig kvar vid makten. Den förlorande sidan behövde heller inte frukta att deras (många) anhängare skulle förlora sina offentliga arbeten. Den förlorande sidan behövde därtill inte oroa sig för att det parti som vann valet skulle använda sin makt för att bryta med rättsstatens principer vilket skulle ha inneburit att anhängarna till den förlorande sidan inte längre skulle åtnjuta det skydd mot övergrepp som rättsstatens principer innebär . Alla dessa saker har visat sig kunna leda till misslyckade demokratiseringsprocesser som i vissa fall också lett till inbördeskrig (Manfield & Snyder 2005, jfr Lapuente och Rothstein 2013). Den politiska sida som vann valen i Sverige kunde i stora drag förlita sig på att tjänstemännen i stat och kommuner lojalt och med kompetens skulle genomföra de reformer som beslutats i den parlamentariska processen (Dahlström& Lapuente 2017). Den vinnande sidan behövde inte heller frukta att militära ledare som tillsatts av tidigare makthavare skulle genomföra en statskupp. De behövde inte heller vara rädda för att domarkåren som tillsatts av de politiker som ledde landet före demokratins genombrott aktivt skulle försöka sabotera den politik man ville föra genom allehanda juridiska spetsfundigheter (Weingast 1997). Ingen av dessa faktorer, som alltså är mycket vanligt förekommande i många länder som demokratiserats, omnämns i standardverk om Sveriges politiska historia (se t ex Möller 2015). Man tar i dessa framställningar för givet att valen skulle gå korrekt till, att den vinnande sidan 64
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=