kapitel i •bo rothstein krig var, som en procentandel av befolkningen, högre än vad som var fallet i det mera välkända spanska inbördeskriget 1936-39 (Stenquist 2009). Och stor del av kombattanterna tillhörde den svensktalande delen av befolkningen, och de landområden som under 1800-talet kom att benämnas Finland under drygt sexhundra år fram till 1809 hade varit en integrerad del av Sverige. Argumentet här är att det inte är en särskild historiskt nedärvd kultur, förstådd som en uppsättning specifika moraliska normer, som i Norden gett upphov till en specifik uppsättning offentliga institutioner. Tvärtom ansluter jag mig till den aristoteliska synen på dessa ting, nämligen att en specifik uppsättning institutioner ger upphov till vissa bestämda moraliska normer (jfr Salklever 1991). Argumentet är således att de institutioner som bidragit till att producera den höga generaliserade tilliten i de nordiska länderna är den offentliga förvaltningens opartiskhet, de universella, icke-diskriminerande välfärdsprogrammen, frånvaron av korruption och klientelism samt den jämförelsevis långtgående ekonomiska jämnlikheten (Nannestad mfl 2014, Andersen 2016, Andersen 2017). Vad är det då för egenskaper hos sådana institutioner som förmår stärka det sociala kapitalet i samhället? I en artikel tillsammans med StaffanKumlin (2005) konstaterade vi att medborgarna i utvecklade välfärdsstater frekvent kommer i kontakt med den offentliga förvaltningen och dess tjänstemän, till exempel genom socialförsäkringssystem, den offentliga sjukvården och barn- och äldreomsorgen (Kumlin & Rothstein 2005). Vi gör antagandet att individers uppfattning om hur det omkringliggande samhället och andra människor fungerar påverkas av deras möten med den offentliga förvaltningen. Argumentet bygger på socialpsykologiska tankegångar om så kallad proceduriell rättvisa (Tyler 2006). Denna forskning säger att människor inte bara bryr sig om slutresultat i sin kontakt med offentliga tjänstemän utan att det är också är viktigt att den process som ledde till det offentliga beslutet uppfattas som rättvist. Det handlar om sådana saker som att individen behandlats med respekt och värdighet i sina möten med det offentliga, om han eller hon getts utrymme att föra fram sin egen syn på det aktuella ärendet och om det förekommit diskriminering, korruption eller fusk av något slag. Den 61
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=