myndigheter att lita på. den svenska demokratins grundbult av andra – till exempel läkare, sjuksköterskor, socialtjänstemän, professorer, domare och poliser – än för dem de själva valt i allmänna val. Sålunda kan vi dra slutsatsen att det starka förtroendet för den svenska välfärdsstaten och dess tjänstemän torde bero på någonting annat än den representativa demokratins proceduriella logik. I en av de mest omfattande empiriska studierna av vad som skapar politisk legitimitet – byggd på surveydata från sjuttiotvå länder – konstaterar Bruce Gilley (2006:5758) följande: Liknande resultat har även tagits fram i andra studier (Dahlberg &Holmberg 2014, Gjefsen 2012). Hur ska detta tämligen kontraintuitiva resultat förklaras? En av världens ledande demokratiseringsforskare, Larry Diamond, uttryckte problemet på följande sätt när han summerade de framgångar (mätt i antalet länder somkan räknas som demokratier) som skett de senaste decennierna: Det ensidiga fokus på legitimitet via demokratisering på inflödessidan som varit gängse, inte minst i svensk biståndspolitik, missar hur viktigt det är att ta hänsyn till hur den politiska makten faktiskt utövas av offentliga myndigheter (Rothstein & Tannenberg 2015). Själva grunden för en opartisk maktutövning är följande: när lagar och reformprogram 58 Den allmänna standarden på den offentliga förvaltningen (ett mått sammansatt av graden av likhet inför lagen, kontroll av korruption och effektiviteten i administrationen) har en tydlig, för att inte säga en överväldigande, inverkan på hur medborgare världen över värderar sina staters legitimitet. […] Det är noterbart att demokratiska rättigheter, vilka naturligtvis bör ses som en av de mest betydelsefulla orsakerna till politisk legitimitet, visar sig vara på ungefär samma nivå som välfärdens standard, och dessa båda är av klart mindre betydelse än den offentliga förvaltningens kvalitet. Detta resultat kommer helt klart i konflikt med den liberala synen på legitimitet, vilken ger prioritet till demokratiska rättigheter. Ett spöke jagar demokratin i dagens värld. Det är undermålig samhällsstyrning – samhällsstyrning som enbart tjänar en liten elits intressen. Samhällsstyrning som är dränkt i korruption, klientelism, nepotism och makt- missbruk. […] Samhällsstyrning som inte levererar generella förbättringar i människors liv därför att den stjäl, förslösar och snedfördelar tillgängliga resurser (Diamond 2007:19).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=