kapitel i •bo rothstein Låt oss först konsultera huvudfåran inom internationell samhällsvetenskap och se vilka svar den ger på frågan om hur politisk legitimitet skapas. Ett återkommande påstående är att den representativa demokratin skänker legitimitet åt politiska system. Den politiska ordningens legitimitet tros alltså huvudsakligen skapas på politikens inflödessida, genom att medborgarna ges möjlighet att påverka vilka kandidater som ska sitta i beslutande församlingar. Tanken är att den representativa demokratin ska kunna realisera åtminstone någon sorts approximation av ”folkviljans förverkligande” (Esaiasson 2003), en idé som till och med finns inskriven i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 21), vilken lyder: Portalformuleringen i den svenska regeringsformen lyder som bekant: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Historien om när Sverige lyckades gå från en korrupt och klientelistisk statsförvaltning säger emellertid väsentligen något annat om legitimitetsfrågan, eftersom detta skedde långt före den representativa demokratins genombrott. Politisk legitimitet är inte bara, och troligen inte ens huvudsakligen, en fråga om att räkna röster och att summera väljarnas preferenser i enlighet med demokratins etablerade procedurer. Det värt att notera att empirisk forskning om förtroende för olika samhällsinstitutioner i Sverige ger en märkligt motsägelsefull bild. Å ena sidan är förtroendet och stödet för välfärdsstatens program, i synnerhet de universella, mycket starkt (Svallfors 2015). Detta faktum understryks med all önskvärd tydlighet av att svenskarna kontinuerligt ger sämre betyg till institutioner till vilka de faktiskt kan välja kandidater – politiska partier, fackföreningar, Europaparlament, riksdag och kommunfullmäktige – än till de institutioner vars sammansättning de inte kan påverka – såsom sjukhus, universitet, domstolar, socialtjänst och polisväsende (Holmberg & Weibull 2017). Med andra ord: svenskarna har större förtroende för personer med makt att påverka deras liv somutsetts 57 Folkets vilja ska utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan ska uttryckas i periodiska och verkliga val, som ska genomföras med tilllämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=