kapitel i •bo rothstein kulturbundna argument saknar emellertid empiriskt stöd. För mindre än tvåhundra år sedan, vid 1800-talets början, var vad vi i dag skulle beteckna som maktmissbruk en mycket utbredd företeelse i det offentliga Sverige. När exempelvis den franske ambassadören i Stockholm, greve Vergennes, skriver till sina uppdragsgivare i Paris hösten 1771, beskriver han den politiska kulturen i Sverige som präglad av massiv korruption som har infekterat alla Riksdagens ständer och hela samhället (Teorell & Rothstein 2015) Detta väcker den synnerligen pregnanta frågan om hur Sverige – liksom Danmark – på bara några decennier vid 1800-talets mitt i stort sett kunde befria sig från problemet med systemisk korruption (Frisk Jensen 2008). I det tidiga 1800-talets Sverige var det vanligt att en tjänsteman kunde inneha fem till sex heltidsanställningar, personliga relationer med hovet övertrumfade de lagar som fanns och adeln hade företräde till tjänster i staten. Tjänstemännen levde i stor utsträckning på de inkomster som de direkt kunde utvinna ur sin tjänsteutövning. Ackordsystemet innebar att yngre offentliga tjänstemän, som ville befordras, som regel var tvungna att betala den som innehade den tjänst de sökte (Frohnert 1993). Äldre tjänstemän kunde antingen använda pengarna för att själva köpa positioner ännu högre upp i systemet, eller för att gå i pension. Ytterligare exempel rör utbildning och tillsättande av offentliga tjänstemän. I en icke-korrupt förvaltning ska rekryteringen av offentliga tjänstemän vara meritbaserad och därmed spelar utbildning en stor roll (Dahlberg & Lapuente 2017). Så var definitivt inte fallet i det tidiga 1800-talets Sverige. I sin historia över Uppsala universitet beskriver Sten Lindroth (1976) juridikutbildningen somett intellektuellt och organisatoriskt moras. År 1797 klagade man från Regeringskansliet till universitetsledningen i Lund över att man Detta utbildningselände sträckte sig också till den så kallade ämbetsmannaexamen, en examensform vars syfte var att göra studenter kvalificerade för högre tjänster inom statsförvaltningen. År 1859 tecknade 49 … stundommåst erfara att de ynglingar vilka söka inträde uti kansliverken, icke ägt den kunskap uti språk och vetenskaper, som ett kansliämne betarvas, oaktat de varit med akademiska betyg försedda. (Gierow 1971:224)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=