kapitel i •hans ragnemalm Nu behöver det kanske ändå inte vara så illa. Ifrågasättandet av förvaltningens självständighet tycks i mångt och mycket vara en kamp mot väderkvarnar. Man vill bekämpa påstådda föreställningar om en frihet, som skulle sträcka sig mycket längre än vad grundlagen medger. I grundlagstolkningens form angriper man företeelser, som saknar samband med den aktuella lagtexten. Det blir särskilt påtagligt, då frågan om s.k. ministerstyrelse opåkallat blandas samman med vad som täcks av RF 12:2. I den politiska debatten och journalistiken helt orimliga påståenden om att statsråden måste hålla sig totalt passiva för att inte inkräkta på förvaltningens självständighet och förbudet mot ministerstyrelse tas till intäkt för ”omtolkningar” avRF12:2, som ju över huvud inte har med saken att göra. Den centrala juridiska frågan i sammanhanget är naturligtvis i stället de kriterier som används för att definiera självständighetsområdet. Som framgått ovan har emellertid varken begreppet ”myndighetsutövning” eller uttrycket ”tillämpning av lag” tilldragit sig något intresse i den diskussion som här berörts. Man tycks felaktigt ha utgått från att det rör sig om mera exklusiva och ovanliga aktiviteter, som kan anförtros förvaltningsmyndigheterna utan att deras totala lydnadsplikt allvarligt naggas i kanten. Detta fundamentala misstag har medfört att man – om man störs av myndigheternas självständighet – skjutit mot fel mål. Då man tydligen accepterar, att myndighetsutövning och rättstillämpning exklusivt tillhör myndigheternas från påverkan fredade zon, har man accepterat en mycket mera vidsträckt självständighetsprincip än man förstått. Omman verkligen vill begränsa självständighetsprincipen och därmed göra sig av med en hörnpelare i den svenska förvaltningsmodellen, får man i första hand rikta in sig på de begrepp som bär uppRF12:2.18 Men det ska i så fall ske genom lagändring, föregången av en seriös analys och debatt, och inte genom några halsbrytande tolkningsoperationer. 18 Som understrukits av Förvaltningsrättsutredningen påverkar dess förslag att begreppet myndighetsutövning inte ska användas i en framtida förvaltningslag naturligtvis inte tilllämpningen av befintlig eller tillkommande lagstiftning på andra områden, där begreppet figurerar eller kan komma att introduceras. Se SOU2010:29 s. 109 f. 41
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=