självständighetsprincipen i svensk förvaltning trots, kunna beordra en myndighet att besluta på bestämt sätt i ett konkret ärende, eftersom påtryckningen inte sker genom ett ”rättsligt giltigt beslut”. I konsekvens med detta orimliga resonemang skulle för övrigt inte heller domstolarna kunna freda sig mot påverkan i den mån direktiv ges genom beslut, som inte är ”rättsligt giltiga”. Också för dessas del innehåller RF (11:3) ett liknande förbud för andra myndigheter (och riksdagen) att ”bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall”. Justitieministern eller någon tjänsteman i departementet skulle alltså kunna framföra bestämda önskemål om hur domslutet bör bli i ett visst mål under handläggning. För att värja sig mot denna även för kommittén magstarka följd av resonemanget invänder man, att domstolarna inte – jag citerar – lyder under regeringen ”på samma sätt som övriga myndigheter”, vilket ”bör observeras även vid bedömningen avRF12:2” (s. 94). Men innebörden avRF12:2 är ju, att förvaltningsmyndigheternaintelyder under regeringen i de angivna, från rättsskyddssynpunkt väsentligare ärendena (som ibland påminner om domstolsmål). Inomdenna sektor intar de alltså enligt grundlagen samma oberoende ställning som domstolarna. Att förvaltningsmyndigheterna i andra typer av verksamhet lyder under regeringen kan ju inte innebära, att man får tumma på skyddet i RF12:2. Gör man det, är det från logisk synpunkt ofrånkomligt, att också domstolarna, inomsitt på motsvarande sätt fredade område riskerar att få sin ställning undergrävd. Jag kan inte underlåta att tillägga något om kommitténs patetiska räddningsförsök, då man till sist tycks ha nåtts av en viss insikt om att dess argumentation inte är hållbar och trots allt manar till viss försiktighet beträffande påverkan inom det av RF12:2 skyddade området. Den smått fantastiska rekommendationen är, att myndigheternas starkare eller svagare känsla av bundenhet bör avgöra, om en ”rekommendation” ska anses ”konstitutionellt tillåtlig” eller ej! Trots att synpunkter, som framförs av ett statsråd eller en regeringstjänsteman saknar ”rättslig giltighet”, bör de inte utformas så, att myndigheten i praktiken känner sig 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=