självständighetsprincipen i svensk förvaltning var inte kommitténs lagförslag, för några sådana lades inte fram, utan att man enligt min mening försökte att smygvägen – genom en halsbrytande lagtolkning – åstadkomma förändringar utan att grundlagen föreslogs bli i något avseende reviderad. Min artikel ”Regeringen och förvaltningsmyndigheterna – Synpunkter på Verksledningskommitténs grundlagstolkning”7 är – det måste medges – en smula oförskämd i tonen, men den återspeglar exakt vad jag tänkte då och i sak fortfarande anser. Den direkta orsaken till att jag nu efter snart trettio år återvänder till ämnet och tar min utgångspunkt i denna artikel8 är naturligtvis att jag av arrangörerna av den rättshistorisk-förvaltningsrättsliga konferensen den 27–28 oktober 2014 om ”Den svenska modellen” anmodats att tala om myndigheternas självständighet. Eftersom kommitténs enligt min mening ohållbara argumentation under de gångna åren oftast fått passera opåtalad och andra författare senare tassat i samma fotspår, kan det också finnas skäl att upprepa och i någon mån vidareutveckla kritiken. ”Regeringen styr riket” sägs det i RF1 kap. 6 §. Stadgandet tillför ingenting i sak utan får sitt innehåll genom bl.a. bestämmelserna om förvaltningen i 12 kap. I RF12:1 ges en ytterligt fragmentarisk beskrivning av vad som rubriceras ”Den svenska förvaltningsorganisationen”. Det som i sammanhanget tillmätts betydelse är emellertid, att de statliga myndigheterna utanför riksdagssfären sägs ”lyda under regeringen”, vilket ger någon substans åt nyssnämnda RF 1:6. Regeringen har alltså en principiell befogenhet att styra förvaltningen och därigenom ”riket”. 7 FT1986 s. 1-13. 8 Eftersom den proposition som regeringen lade fram på basis av Verksledningskommitténs betänkande, prop. 1986/87:99, inte gav uttryck för någon väsentligt annorlunda uppfattning än kommittén i de avseenden som här är aktuella, har jag här liksom i remissvaret/artikeln riktat den huvudsakliga kritiken mot kommittén. Det kan nämnas att KU på vissa punkter uttryckte sig något mera nyanserat, bl.a. vad gäller den nedan berörda frågan om informella kontakter; se KU1986/87:29 s. 14. 32 Vad säger regeringsformen?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=