från westerberg till europa – om rättskraftens utveckling i förvaltningsrätten Av tradition har någon tydlig gräns mellan den egentliga förvaltningens verksamhet och förvaltningsdomstolarnas rättskipande verksamhet sällan hävdats. Någon skillnad avseende rättskraften har inte heller upprätthållits med avseende på om det rört ett avgörande av myndighet eller ett utslag av domstol i besvärsmål. Utformningen av rättskraften har alltså inte varit beroende av beslutsinstans. Har då tvåpartsprocessen medfört några förändringar i detta avseende? Det övervägande intresset och syftet med införandet av en obligatorisk tvåpartsprocess var att precisera förvaltningsmyndigheternas ställning i förvaltningsprocessen och att utredningsmaterialet skulle bli bättre genom att utredningskravet i första hand vilade på parterna. Därutöver skulle en tvåpartsprocess skapa incitament för en bättre prejudikatbildning.22 I skatteprocessen och numera även i det stora flertalet socialförsäkringsmål medför dock en domstols avgörande att en ny prövning i samma sak är utesluten hos förvaltningsmyndigheterna.23 Detta medför att även ett avslag för den enskilde vinner negativ rättskraft och att den enskilde inte kan initiera en ny ansökan hos myndigheten så länge det gäller samma sak. Det går dock inte enligt rådande rättsläge att hävda en generell res judicata verkan avseende domstolsavgöranden och kanske än mindre att tvåpartsprocessen medfört detta. Men, syftena bakom reformen går, enligt min mening, delvis förlorade om myndigheter skulle kunna fatta nya motstridiga beslut i frågor som redan avgjorts av domstol. Genom parternas medverkan och dialog i processen blir utredningsmaterialet mer fylligt, vilket talar för att myndigheten (dvs. en av parterna) bör vara förhindrad att på samma underlag fatta ett nytt beslut i samma sak. Även den fullföljdsrätt för myndigheten som följer av den obligatoriska tvåpartsprocessen skulle riskera att bli illusorisk om den enskilde på oförändrat underlag kunde initiera en ny 22 I sitt betänkande redogjorde Domstolsutredningen för det allmänna i den offensiva respektive den defensiva rollen. Inom ramen för den offensiva rollen spelar prejudikatbildningen en viktig roll medan frågan om utredningskrav tillhör den defensiva rollen. SOU 1991:106 s. 486 ff. 23 Lavin, Rune, Några ytterligare kommentarer till RÅ2002 ref. 61, Förvaltningsrättslig tidskrift, 2004 s. 178 f. 294
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=