från westerberg till europa – om rättskraftens utveckling i förvaltningsrätten Principen håller så att säga samman ett system av regler och utgör kärnpunkten i ett eftersträvat ideal.6 Rättskraftsprincipen, för att specificera, kan användas som ett samlingsbegrepp vilket sammanfattar ett antal framför allt förvaltningsprocessuella (under) principer, somatt gynnande beslut i regel vinner rättskraft och att avslag och betungande beslut inte gör det. Dessa underprinciper kan ledas tillbaka till vissa grundläggande värden. Rättssäkerheten sammanfattar det juridiska skyddet för dessa värden.7 För den förvaltningsrättsliga rättskraftens del återkopplar underprinciperna till det i stort sett alltid åberopade värdet av trygghet för den enskilde. För det andra utgör rättskraften ett stöd i denrättsliga argumentationen genom att det är i argumentationen som värdet eller idealet kan vägas mot andra motstående intressen. Rättskraftsprincipen har ett värde som auktoritetsargument.8 Det förefaller vara klart att de principer om förvaltningsbesluts orubblighet som domstolarna hänvisar till har vuxit fram genom rättstillämpning och doktrin. Ju mer etablerad en princip har blivit desto starkare genomslag får den, samtidigt som det uppstår en viss risk för att hänvisningen till principen blir alltmer standardiserad. Som tidigare nämnts kan de flesta principer användas i en avvägningssituation, där argument för och emot en viss lösning vägs mot varandra. För det tredje kan rättskraften användas som en preciseradrättslig regel på konkreta fall och bestämma utgången i en viss fråga. Rättskraften upp6 Marcusson har i fråga om principen om god förvaltning liknat dess funktion vid ett paraply under vilket ett antal disparata regler samlas, och som en utgångspunkt för nya reformkrav som kan relateras till idealet. Marcusson, Lena, God förvaltning – en rättslig princip, i Marcusson, L, (red.), God förvaltning – ideal och praktik, Uppsala 2006 s. 17. 7 Jfr Peczenik, Vad är rätt? Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, Stockholm 1995 s. 92. 8 Termen auktoritetsargument är Klamis. Se Klami, Hannu Tapani, Föreläsningar över juridikens metodlära, Uppsala 1989 s. 79. Jfr Peczenik, Aleksander, Juridikens allmänna läror, SvJT2005 s. 252 f., som framhåller att det har hävdats att rättsprinciper endast är en pedagogisk retorik utan normativ legitimitet. Se även MacCormick, Neil, Rhetoric and The Rule of Law, Oxford 2005 s. 14 som slår fast att juridik är en argumenterande verksamhet: ”Law is an argumentative discipline. Whatever question or problem is in our mind, if we pose it as a legal question or problem, we seek a solution or answer in terms of a proposition that seems sound as a matter of law, at least arguably sound, though preferably conclusive.” 288
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=