förvaltning och eu:s dataskydd Det finns härmed en grundläggande asymmetri mellan de geografiskt bundna parlamenten, och det gränsöverskridande och fragmenterade förvaltningssamarbetet. Det framstår dock somatt det är de nationella parlamenten, den svenska riksdagen inkluderad, som i störst utsträckning har påverkats negativt av utvecklingen inomEU.74 Besselink menar till och med att utvecklingen i de flesta europeiska länder, med omfattande delegering av beslutskompetens till förvaltningen och hög grad av europeisering, har medfört att det inte längre är parlamenten som utgör den verkställande maktens motvikt, utan domstolarna.75 I Sverige har Lagrådet funnit att överlåtelse av beslutanderätt till EU, utan möjlighet för varje medlemsstat att inlägga veto, generellt har medfört en urholkning av riksdagens ställning som normgivare liksom ett partiellt avskaffande av möjligheten till ansvarsutkrävande.76 Det verkar således som att de nationella parlamentens roll skulle behöva förnyas. Frågan är då hur den sammansatta förvaltningen kan kontrolleras och utifrån vilken demokratisyn. Som diskuterats ovan (avsnitt 3.1) har EU-domstolen tolkat kravet på oberoende vad gäller dataskyddsmyndigheters ställning relativt extensivt,77 och därmed underkänt den styrning av myndigheterna som Tyskland respektive Österrike utövat. EU-domstolen avvisade därmed den tyska invändningen, att styrningen av myndigheten var en förutsättning för att den tyska demokratin skulle fungera på avsett sätt.78 Visserligen är här fråga om en specialreglerad 74 Se till exempel Carol Harlow, Accountability in the European Union, The collected courses of the Academy of European Law, Oxford University Press, Oxford, 2002, s. 157 och Abrahamsson, Olle, EU-medlemskapets inverkan på relationen riksdag – regering, ERT2009 s. 434– 444, s. 439. 75 Leonard F.M. Besselink, Shifts in Governance: National Parliaments and Their Govenrments’ Involvement in European Union Decision-Making, Gavin Barret (red), National parliaments and the European Union: the Constitutional Challenge for the Oireachtas and other Member States Legislatures, Clarus Press, Dublin, 2008, s. 31. 76 Lagrådets yttrande den 28 juni 2005 över fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, s. 8, vartill även Lagrådets yttrande den 13 juni 2008 över Lissabonfördraget hänvisar. 77 Mål C-518/07, kommissionen mot TysklandREU2010 s. I-1885 och mål C-614/10Kommissionen mot Österrike, ännu ej publicerad. 78 Mål C-518/07, kommissionen mot TysklandREU2010 s. I-1885, punkt 40. 280
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=