kapitel i •sten heckscher Hos KU förekommer varje år anmälningar om påstått ministerstyre. En tidigare ordförande i KU, före detta bland annat landshövdingen Per Unckel, har skildrat detta så här i Regeringsrättens jubileumsskrift från 2009: En genomgång av KU:s granskningar under senare decennier visar för övrigt att offentliga övertramp av RF12 kap 2 § är närmast unika. Det har dock förekommit ärenden där KUtycks anse att ett statsråd varit onödigt nära gränsen. Och vad som kan ha utspelat sig i slutna rum undandrar sig min bedömning. Mina erfarenheter från några decennier i departementen och i förvaltningen är emellertid att dessa gränser respekteras och att problemet snarare är det motsatta. Att regeringen och dess kansli i överdriven rädsla för anklagelser omministerstyre emellanåt intar en onödigt passiv hållning. Men om vi då kan konstatera att modellen på det stora hela fungerar somden ska, kan man ju ändå fråga sig om vår från omvärlden avvikande lösning är bra eller om vi borde förena oss med de många länder som har bland annat principen omministerstyre och en prövning av förvaltningens beslut i domstol som är begränsad till en prövning av laglighet och som, när den brister, nöjer sig med kassation. För min del tycker jag att vårt system har klara fördelar. Medborgaren har en jämförelsevis stark position genom att inte bara olagliga utan även idiotiska beslut kan upphävas och ersättas av ett nytt (och i bästa fall bättre) i stället för att börja om från början. Överensstämmelsen blir också bättre mellan formellt och reellt ansvar. Och beslutsfattandet blir mindre känsligt för politisk populism. För att bara nämna några fördelar. Så, till slut, vad ska Eva Edwardsson svara sin italienska vän? Jag tycker hon ska svara så här: 25 ”Den alltför partipolitiskt dominerande karaktären i KU:s arbete förstärks av att KU-anmälningar i ökande grad kommit att bli en förlängning av traditionella bataljer mellan riksdagens partier och ledamöter. Genom det allt mindre mediala intresset för riksdagens arbete har KU-anmälningar om de mest osannolika ting och påstådda statsrådsförsyndelser kommit att bli publicitetstörstande riksdagsledamöters snart enda återstående fönster mot den publika omvärlden.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=