den svenska förvaltningsmodellen med ett domstolsperspektiv ringarna av myndighetschefer har i många avseenden blivit allt mer professionella under de senaste decennierna. Regeringar har gjort bättre överväganden om vad som behövs för olika befattningar och därmed kunnat göra bättre kravspecifikationer. Sökförfarandet har professionaliserats, och de individuella uppdragen har blivit tydligare. (Dessvärre har dock olika regeringar ibland tagit orimligt gott om tid på sig för att utse chefer vilket lett till att myndigheter kunnat stå utan ordinarie chef under långa tider.) Förflyttningar av myndighetschefer torde ha blivit vanligare och skemer öppet, emellanåt på oklara grunder. Uppmärksamheten och bildningsnivån vad gäller myndighetsstyrning har förbättrats avsevärt i främst Regeringskansliet men även i myndigheterna. Och det har upprepade gånger slagits fast att den politiska makten ska hålla fingrarna borta från förvaltningens myndighetsutövning. Men gör den det? Respekterar regeringen och det politiska systemet i övrigt förbudet i RF12 kap. 2 § mot att lägga sig i förvaltningens myndighetsutövning? Kan man med fog hävda att denna fullt ut hanteras av ämbetsmännen och på deras ansvar och att förvaltningsdomstolarnas överprövning av förvaltningens beslut inte inkräktar på politikernas ansvarsområde? Då ska naturligtvis först konstateras att de regler som förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar tillämpar har kommit till i en politisk process och under politiskt ansvar. Detta är självklart och en helt annan sak än ämnet för den här betraktelsen. Vad jag diskuterar här är ansvaret för prövningarna och besluten i de enskilda ärendena hos myndigheter och i förvaltningsdomstolar. Och alltså om dessas lämplighetsprövning inkräktar på det område som ska vara förbehållet politiskt beslutsfattande. Jag kan vidare konstatera att vi inte brukar se eller höra uttalanden av innebörd att domstolar i allmänhet och förvaltningsdomstolar i synnerhet skulle gå över gränsen till det politiska beslutsfattandet. En annan sak är att domstolarnas tillämpning av regelverken kan få politiska konsekvenser. Nej, den risk vi hör talas om är den motsatta, nämligen påståenden om att den politiska makten på ett otillbörligt sätt lägger sig i förvaltningsmyndigheternas verksamhet. 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=