så blev det till slut en högsta förvaltningsdomstol bestämmelser i kommunalförfattningarna som angav på vilka grunder ett kommunalbeslut kunde överklagas. Hammarsköld önskade tillika ha en uttrycklig bestämmelse, som frånkände Regeringsrätten befogenhet att pröva frågor somberodde på bedömande av besluts eller åtgärds lämplighet och ändamålsenlighet. Den föreslagna anordningen efter den kvalitativa metoden väckte dock vissa betänkligheter inom Justitiedepartementet; bl.a. ansåg man att själva prövningen av den i målet förda klagan ofta skulle kunna bli lidande på att den inte i allt verkställdes av samma myndighet.46 I propositionen till riksdagen kom departementschefen därför att anvisa den andra utvägen: en i lagen verkställd, fullt uttömmande fördelning av besvärsmålen i sådana som i sin helhet skulle avgöras av Regeringsrätten och andra vilka skulle behandlas i rent administrativ väg. Han ansåg dock att en sådan fördelning lämpligast borde ske genom en uppräkning, enumeration, av de mål som var att hänföra till den ena av grupperna; alla ej uppräknade mål föll inom den andra. Riksdagen hade inte något att erinra mot en sådan enumerationsprincip med den följd att regeringsrättslagen kom att i 18 punkter (senare utökades antalet till 19) ange Regeringsrättens kompetens. Ett namnbyte häromåret har gett domstolen det mera passande namnet Högsta förvaltningsdomstolen. Avsikten är att det nya namnet skall användas även om domstolen vid den avsedda tidpunkten egentligen bar namnet Regeringsrätten. 46 KPr 1908 nr 37 s. 9 f. 232
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=