så blev det till slut en högsta förvaltningsdomstol överlämna någon del av de besvärsmål som avgjordes i statsrådet, nämligen sådana som egentligen utgjorde rättstvister.27 Något resultat kom dock inte ut av förslaget. I stället upprepades förslaget vid riksdagen 1856-58 genom Konstitutionsutskottet men också denna gång utan något resultat.28 Vid 1868 års riksdag kom Konstitutionsutskottet och Särskilda utskottet i var sitt ärende i sina respektive yttrande att låta detta mynna ut i förslag att flytta över mål till HD/allmän domstol i stället för att följa de för riksdagen framlagda förslagen. Konstitutionsutskottets ärende gällde en rätt för regeringen att bemyndiga en departementschef att besluta i vissa ärenden;29 Särskilda utskottets ärende rörde vidtagandet av åtgärder till besparingar i utgifterna för den civila administrationen.30 Utskottens förslag om överflyttningar av mål kom dock inte att få något genomslag i riksdagen. Intressant är att Konstitutionsutskottet föreställde sig att ett förslag i detta syfte, dvs. överflyttning av mål till HD, inte skulle möta några svårigheter hos regeringen eller riksdagen, då vid det laget åsikten om en sådan åtgärds ändamålsenlighet redan hade vunnit insteg.31 Det kom att visa sig att Konstitutionsutskottets bedömning i viss mån var riktig, ty redan samma år (1868) utarbetades ett förslag inom Ecklesiastikdepartementet att fattigvårdsärenden, som tillhörde departementets handläggning, skulle överflyttas till HD.32 Förslaget rönte dock stark kritik frånHD, vars flesta ledamöter menade att, eftersom fattigunderstödet ansågs vara en nödhjälp av kristligt deltagande för den behövande, fattigvårdsärendena i allmänhet borde betraktas såsom rena förvaltningsärenden och således hållas utanför HD:s behörighet.33 Förslaget blev, som ovan nämnts, några år senare delvis realiserat. 27 KPr 1844-45 nr 66 ½ s. 2. 28 KU1856-58 nr 34. 29 KPr 1868 nr 7. 30 Mot 1868II nr 69. 31 KU1868 nr 3 s. 9. 32 NT(Naumanns tidskrift) 1869 s. 20 f. 33 NT1869 s. 23, 25, 29. 228
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=