kapitel iv•rune lavin ningen som kom att föreskriva att styrelseverkens domsrätt i allmänhet skulle upphöra medförde en överflyttning av mål till allmän domstol i stort. Av de mål som enligt betänkandet om rättsfrågors skiljande från de administrativa verken borde överflyttas till domstol och som för detta ändamål hade bort upptas i förordningen var det blott en tredjedel som inkluderats i denna. Under sådana omständigheter borde det egentligen ha legat nära till hands att det ganska snart skulle framställas krav på ytterligare överflyttningar av mål. Det skulle emellertid dröja mer än trettio år innan några kompletteringar av 1828 års förordning aktualiserades. Vad denna tystnad kan ha berott på är svårt att säga. Uppgifter förekommer från denna tid, vilka tyder på att redan 1828 års författningar hade medfört en ökad arbetsbelastning för domstolarna.14 Inte förrän år 1860 utfärdades en kunglig kungörelse angående behandlingen av tvistefrågor om upphörande av åbo- och besittningsrätt till kronohemman och lägenheter (nr 49 s. 3). De nämnda tvistefrågorna som dittills hört till Kammarkollegiets avgörande överflyttades genom kungörelsen till domstols handläggning och prövning. Spörsmålet om överflyttning av besvärsmål till domstolarna upptogs nästa gång vid 1868 års riksdag och skulle bli en långt utdragen fråga vid följande riksdagar. Slutresultatet kom att bli att en kunglig förordning utfärdades den 10/8 1877 (nr 26) angående vissa hittills i administrativ väg behandlade måls överlämnande till de allmänna domstolarna. De flestamål somblev föremål för överflyttning genom de ovan nämnda författningarna gällde tvister om statens fasta egendom. Den huvudsakliga princip som här tillämpades och som antagligen kan anses vara giltig även i våra dagar hade den innebörden att vad angick tvister mellan kronan och enskild det borde ankomma på myndighet att lagligen bevaka kronans rätt, medan det borde vara domstols sak att avgöra själva 14 De uppgifter som här åsyftas finns i ett utlåtande av KU1844-45 nr 19. I utlåtandet anförs att K.M:t ansåg att det stora antalet balanserade mål hosHDvar en följd ej mindre av den förökning i folkmängden och de nya förhållanden som inträffat sedan år 1809 än ock därav att under tiden, ochsynnerligen genom 1828 års författningar, många rättsfrågor, som förr varit i administrativ väg handlagda, blivit till de allmänna domstolarnas behandling överlämnade. Det framgår vidare av utlåtandet att stora balanser också fanns hos Göta hovrätt. 223
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=