så blev det till slut en högsta förvaltningsdomstol domaremaktens befattningar, som uti åtskilliga nu gällande lagar och författningar ej fanns tillräckligt förekommen, utgöra väsentligaste hindret för ernående av det ändamål att de allmänna ärenden som tillkom den egentliga styrelsen eller de administrativa myndigheterna måtte med kraft och verksamhet kunna skötas och enskild rätt och säkerhet noggrant vårdas genom lagarnas oväldiga skipande av en oberoende domaremakt. Denna befallning ansåg kommittéerna säkrast kunna uppfyllas genom att de alla tre sammanträdde till gemensamma överläggningar. Kommittéerna avgav i april 1820 ett gemensamt underdånigt betänkande rörande rättsfrågors skiljande från de administrativa verken. K.M:t fann frågan vara av sådan vikt och grannlagenhet att K.M:t ej ville fatta något beslut förrän ständerna hade yttrat sig.12 Särskilda utskottet vid 1823 års riksdag avlät ett betänkande i frågan om reglering av rikets styrelseverk, som bl.a. innehöll vissa synpunkter på frågan om rättsfrågors avsöndrande från förvaltningsverken.13 Riksdagen överlämnade, utan särskild prövning, utskottsbetänkandet till konungen med anhållan om att K. M:t ”täcktes” till verkställighet befordra de delar av utskottets förslag vilkaK.M:t kunde finna ledande till förenkling av styrelsen och till inskränkning av ämbetsmännens antal. Genom tre författningar av den 17 april 1828 blev vissa mål skilda från rikets styrelseverk och överflyttade till de allmänna domstolarna. De tre författningarna var: KF angående upphörande av styrelse-verkens domsrätt i visse mål, KF angående upphörande av dess och rikets commerce-collegii domsrätt i visse, till dess handläggning nu hörande , tviste-, brott- och utsökningsmål samt KF, att dess och rikets bergs-collegii domsrätt i de, bruks- och bergshanteringen rörande, tviste-, brott- och utsökningsmål kommer att upphöra. De två förordningar som avsåg Kommerskollegiet och Bergskollegiet hade till ändamål att motverka att dessa båda kollegier blev betraktade såsom särskilda domstolar i vissa mål. Målen tillhörde för övrigt redan domstols kompetens i lägsta och högsta instans, varför det nya endast bestod i att domstol skulle handlägga målen på mellanstadiet. Förord12 KPr 1823 nr 24 s. 488. 13 SäU:s betänkande s. 23 ff. 222
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=