kapitel iii •claes peterson Den statliga regleringslagstiftningen med sina pristaxor, skråförfattningar, handelsprivilegier, oktrojer m.m. skulle upphävas för att ge plats åt näringsfriheten, som tillät individen att med ett minimum av begränsningar utveckla sina talanger.38 I Sverige blev den patriarkaliska synen på staten och samhället som en enhet, hela huset,39 föremål för stark kritik i samband med att liberalismens idéer efter enväldets fall 1809 öppet kunde föras fram.40 En inflytelserik liberal jurist och debattör var Olof Zenius, som i en anonymt publicerad broschyr med titeln Om näringsfrihet (1809) ingående beskrev den dichotomiserade samhällsmodellen.41 Zenius var starkt kritisk till den gamla föreställningen av ”hela staten såsom en stor husligen sammanboende familj, och regenten såsom dess husfader”, sommed hänvisning till det gemensammas bästa var berättigad att sätta gränser för individernas verkningskrets: Istället skulle man enligt Zenius 38 Klippel, Dithelm, Politischen Freiheit und Freiheitsrechte im deutschen Naturrecht des 18. Jahrhunderts, Paderborn 1976, s. 136 ff. 39 Omhusmetaforen seOtto Brunner, Das ”ganzeHaus”unddiealteuropäische“Ökonomik”, i dens., Neue Wege der Verfassungs- und Sozialgeschichte, Göttingen 1980, s. 103 -127. 40 Synen på samhället somen i förhållande till överheten autonom frihetssfär framfördes dock i den politiska broschyrlitteraturen redan på 1760-talet, se t.ex. Kryger, Johan Fredric, Tal om Lagarnas och Sedernas verkan på Borgerliga Näringar, Stockholm 1761. Kryger (1707 – 1777), nationalekonomisk och politisk skriftställare. 211 ”Det välljudande namn af Landets Fäder, som tacksamma Nationer tillagt store, gagnande och dygdiga Regenter, har ofta gifvit anledning till de mest oriktiga och skadliga begrepp om Regenters makt och rättigheter i afseende på befrämjandet af undersatares väl. Man han föreställt sig hela Staten såsom en stor husligen sammanboende familj, och Regenten såsom dess Husfader. Likasom den sistnämde äger att föreskriva sina barn huru, hvar och när de böra använda sina krafter i hans arbete, emedan barn, så länge de vistas i Faderns hus, och der njuta sitt underhåll, alltid kunna anses vara i omyndighets tillstånd och skyldige att hörsamma faderns arbiträra befallningar, äfvenså har man ansett det tillkomma Regenter att utstaka gränserna för en hvar undersåtes verkningskrets i samhället”. ”föreställa sig samhället, såsom bestående av medborgare, vilka alla äga lika rätt, att envar med fritt användande av sina förmögenheter och krafter, så-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=