rättssystemet och den samhälleliga verkligheten I den citerade broschyren utgår visserligen författaren från naturrättslärans begreppspar natur- respektive samhällstillstånd, men med den skillnaden att staten förs in som ett autonomt element. Den naturrättsliga begreppsbildningen ersattes med dichotomin stat – samhälle som den mest effektiva garantin för den individuella friheten. Dichotomiseringen var en allmäneuropeisk företeelse, som avspeglade den liberala frigörelsekampen mot överhets- och förmyndarstaten.36 Den aristoteliska synonymiteten mellan samhälle (societas civilis) och stat (civitas, res publica) upplöstes och i dess ställe trädde en dualism med följande innehåll: med borgerligt samhälle förstod man nu förbundet av medborgare, där någon underkastelse inte skulle förekomma, samtidigt som staten reducerades till det borgerliga samhällets organisation (corpus politicum), utan vilken samhället inte kunde uppnå sitt mål, nämligen att garantera det gemensammas bästa, d.v.s. individens frihet. Salus publica omdefinierades därmed från att ha varit en föregiven, materiell norm som underordnade individens intressen under kollektivets korporativistiska struktur, till en abstrakt bestämning av formellt sett fria och jämställda viljeinriktningar.37 Vid sidan av det individuella frihetsidealet avskärmades en frihetssfär i förhållande till staten, som därmed förvisades från den privata samfärdselns sfär. Alla statliga ingrepp förkastades. Friheten gällde i dubbel mening – frihet från av staten pålagda korporativistiska bindningar som skrån och gillen, som stod i vägen för en fri näringsverksamhet och frihet till att bilda associationer av olika slag som föreningar och aktiebolag. Staten skulle inte vara någon uppfostringsanstalt utan en säkerhetsinrättning, vars behörighet och kompetens var noga definierad och kringgärdad avenoffentlig rätt. Statsändamålet inskränktes därmed. Det var inte längre överhetens uppgift att ge undersåtarna moralisk vägledning. Istället skulle de enskilda individernas intressen skyddas och säkerställas av statsmakten (religions- och trosfrihet, familjens och hemmets immunitet m.m.). 36 För en sammanfattande framställning av frågan se Riedel, Manfred, Art. Bürgerliche Gesellschaft, i Geschichtliche Grundbegriffe. Historisches Lexikon zur politisch-sozialen Sprache in Deutschland, Hrsg. Otto Brunner et al., Bd 2, Stuttgart 1975, s. 719 -800. 37 Om denna förändring av innehåll i begreppet ”det allmännas väl” se framför allt Grimm, Dieter, Recht und Staat der bürgerlichen Gesellschaft, 1987, s. 13 ff. 210
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=