kapitel iii •claes peterson Det borgerliga samhället är motsatt naturtillståndet, så Boëthius: Boëthius betonar att när man säger att individen vid inträdet i det borgerliga samhället har förlorat sin naturliga frihet, så menar man inget annat än frihet till nävrätten. Begreppet naturlig frihet är istället ett rättesnöre för den borgerliga friheten, som följer av det kategoriska imperativet: Det förändrade betydelseinnehållet i begreppsparet status naturalis respektive civilis innebar vidare att naturtillståndet förlorade sin för överhetsmakten legitimerande funktion. Synen på det borgerliga samhället som en arena för autonoma individer fick genomslag i den politiska debatten. I en politisk broschyr från 1809 framfördes sålunda uppfattningen att När det gällde frågan om hur mycket av den naturliga friheten, som kvarstod i det borgerliga samhället, svarade samme broschyrförfattare med en negativ bestämning: 32 Boëthius, s. 33. 33 Boëthius, s. 45. 34 Schantz, G. J. von, Försök att bestämma begreppen af Medborgare samt Medborgerliga Rättigheter och Skyldigheter, Stockholm 1809, s. 5. Gustaf von Schantz (1775 – 1847) var ämbetsman och publicist. 35 Schantz, von, s. 8 -9. 209 ”ett tillstånd, der en offentlig Magt är inrättad, hvilken efter allmänna för alla, som under honom lyda, gällande Lagar utstakar åt hvar och en sitt eller tillegna åt hvar och sin fridlysta krets för frihet eller rättigheter och försvarar dem åt hvar och en emot andras intrång.”32 ”man kan icke gilla att borgerliga inrättningar det fria bruket af krafter längre än som är nödvändigt för att bibehålla friheten åt hvar man”.33 ”omman vid inträdet i ett borgerligt samhälle måste uppoffra någon del av sin frihet i naturens tillstånd, så är det så långt ifrån att man bör uppoffra den hel och hållen, att tvärtom själva begreppet av en ordentlig stat grundar sig på det av en väl bestämd och bevarad frihet.”34 ”människan kan vid inträdet i samhället icke förpliktas att ifrån sig lämna mera av sin naturliga rätt och frihet, än vad samhällsinrättningens bestånd oundgängligen fordrar. Allt vad hon kan äga, allt vad hon kan göra, utan att staten, eller någon av dess ledamöter därav blir lidande – det är hennes rätt.”35
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=