kapitel iii •claes peterson ningsakt, den s.k. Förenings- och säkerhetsakten, som utgjorde slutstenen i envåldsförfattningen, fastslogs att riksdagen inte fick behandla andra frågor än de som kungen själv väckte. Det var först med enväldets fall 1809 som en diskussion liknande den frihetstida återigen öppet kunde föras. Till skillnad från den frihetstida idébildningen präglades innehållet i den nyväckta debatten av en liberal opinion som förde fram upplysningens och den franska revolutionens ideal. Högst upp på agendan stod en individernas frihet och jämställdhet såväl politiskt som i förvärvs-och näringshänseende. I den politiska broschyrlitteraturen kan man visserligen konstatera att det naturrättsliga socialisationsteoremet fortfarande uppfattades som en grundläggande tankemodell, men teorin hade undergått en viktig modifiering.28 Den naturliga friheten (libertas naturalis) och den naturliga jämlikheten (aequalitas naturalis) förekom inte endast i naturtillståndet (status naturalis). Istället hävdade man att individen även efter inträdet i det borgerliga samhället hade behållit ett visst mått eller en rest av den naturliga friheten (residuum libertatis naturalis), vilket gav uttryck för en omvärdering av samhälls- respektive naturtillståndet. Det borgerliga samhället eller status civilis betraktades inte längre som den gudomlig bestraffning som följde påmänniskans sedliga fördärv (lapsus adae, syndafallet). Status civilis vilade istället på ett val sommänniskan gjort av förnuftsskäl. Det var därmed förnuftet som var den naturliga måttstocken efter vilken rättigheterna skulle inordnas. Immanuel Kants förnuftskritik och frihetsetik utgjorde den filosofiska grunden för denna omsvängning i den naturrättsliga förståelsen av förhållandet mellan naturtillståndet och det borgerliga samhället och inte minst av individens frihet. Konfronterad med Kants förnuftskritiska analys raserades den klassiska 28 Se Link, Christoph, Herrschaftsordnung und bürgerliche Freiheit. Grenzen der Staatsgewalt in der älteren deutschen Staatslehre,Wien – Köln – Graz 1979, s. 113 ff, om den tyska statslärans och den västeuropeiska politiska teorins brott med den s.k. rationalistiska naturrättsläran som följde av Kants förnuftskritik. Även Peterson, Claes, Daniel Boëthius das Kantsche Dilemma – Zur Frage der Entwicklung des juristischen Wissenschaftsbegriffes, i Festschrift für Jan Schröder zum 70. Geburtstag, utg. A. Kiehnle et al., Tübingen 2013, s. 507 ff. Boëthius, Daniel, Lärobok uti naturrätten, Uppsala 1799. 207
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=