rättssystemet och den samhälleliga verkligheten Föreställningen om samhälle och stat som en enhetlig social ordning framställdes i allegorisk form som en antropomorfisk organism. Föreställningssättet hade sitt ursprung i antik och medeltida statsrättsteori. Överheten utgjorde samhällets huvud, från vilket den högsta makten emanerade, medan de fyra stånden av undersåtar motsvarade armar och ben. På samma vis som människokroppens lemmar efterkom huvudets befallningar, måste undersåtarna lyda överhetens påbud och förbud.12 Metaforen ger emellertid uttryck för en djupare betydelsedimension än att endast åskådliggöra förhållandet mellan överhet och undersåtar, nämligen att förklara och rättfärdiggöra förhållandet att individen i det borgerliga samhället inte kunde åberopa någon personlig, individuell frihet. Organismjämförelsen gav ett bildligt belägg för att det förelåg en identitet mellan individernas och det gemensammas intressen och slutligen undersåtarnas och överhetens intressen. I en dissertation 1725 framhölls sålunda att organismmetaforen ägde sin funktion Liknelsen skulle påminna om nödvändigheten av enighet undersåtarna emellan, utan vilken det borgerliga samhället skulle gå under. Människornas lycksalighet, felicitas (ε δαιμονία), var ett nyckelbegrepp, som bestämdes i förhållande till det övergripande statsändamålet, salus publica. Lycksaligheten förutsatte att samhällskroppen fungerade på ett friskt och sunt sätt, nämligen att en viss proportion rådde mellan dess lemmar. Jämförelsen med människokroppen var instruktiv. Människan kropp hade av naturen erhållit en symmetrisk proportion: armar och ben svarade mot varandra i utformning och rörlighet. Om den givna proportionen rubbades, t.ex. att ett ben blev kortare eller gick förlorat, fick 12 Struve, Tilman, Die Entwicklung der organologischen Staatsauffassung imMittelalter, Stuttgart 1978, 10-43. 13 Evelius, Johannes, Proportionemmembrorum corporis politici adumbrans, Upsaliae 1725, s. 6 -7. 200 Samhället i antropomorfisk skepnad ”ad significandamarctissimam conjunctionem civium, atque salutem totius reipublicae in singulorum felicitate fundatam”.13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=