debatten om civilprocessrättens plats i det juridiska systemet ens på centrala och välavgränsade områden i rätten - blir bestående. Historien visar tvärtom att den juridiska systematiken, på grund av det rättspositivistiska synsätt som idag huvudsakligen präglar den rättsdogmatiska behandlingen av rätten, kommer att påverkas av uppkomsten av nya samhälleliga fenomen och rättspolitiska behov, till vilka rättsvetenskapen måste ta hänsyn. Samtidigt ger debatten vid handen att det juridiska systematiseringsarbetet inte kan underkastas hur långtgående krav som helst på koppling till rättens samhälleliga funktion vid en viss given tidpunkt. Den juridiska systematiken riskerar nämligen, om den helt skall bestämmas av tillfälliga politiska opinioner, specifika särintressen och nya samhällsfenomen, att tappa sin enhetsskapande funktion. Syftet med den rättsliga enheten, till vilken den rättsdogmatiska forskningen skall bidra, är till sist praktiskt, nämligen att möjliggöra för juristen att orientera sig i det juridiska stoffet och i de enskilda rättsreglernas mångfald urskilja de karaktärsdrag som vidhäftar ett visst rättsligt institut. Därigenom får juristen också del av de ledande principer som kan förknippas med det rättsområde, till vilket institutet hänförts. De djupare strukturer i rätten, på vilken det juridiska systematiseringsarbetet skall grundas, kan således inte urskiljas i ett kortare historiskt perspektiv, såsom det dagspolitiska. Endast ett längre utvecklingsperspektiv på rätten – det rättsgenetiska – kan i praktiken blottlägga sådana principiella rättspolitiska och systematiska överväganden, på vilka en tillförlitlig rättsdogmatisk systematik låter sig grundas. Att den rättsliga systematiken i någon mån kommer att verka konserverande på rättens utveckling blir därmed en oundviklig följd, men detta faktum låter sig motiveras av det systematiserande arbetets praktiska syfte – att skapa stadga i det rättsliga stoffet. Det sagda manar till eftertanke då det gäller frågan om hur de nya fenomen som samhällsutvecklingen frammanar skall komma till uttryck i rättsvetenskapen och då i första hand i rättsdogmatiken. På samma gång som rättsvetenskapen, för att kunna verka som en relevant aktör och rättskälla, måste anpassa sin beskrivning av rättsreglernas systematiska tillhörighet efter de drivkrafter i samhället som givit upphov till dem, får denna ambition kanske inte heller drivas för långt. Risken, om rättsvetenskapen i ett kortsiktigt perspektiv nöjer sig med att anpassa sig till det 192
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=