kapitel i •sten heckscher var medvetna om att detta med tiden skulle bli ett uppmärksammat svenskt särdrag. Med tiden blev man emellertid klar över att Sverige internationellt sett var en avvikare. Särskilt under 1800-talet gjordes åtskilliga försök att ändra eller avskaffa dualismen, stoppa in förvaltningen i regeringen och att alltså återinföra eller skapa ett systemmed ministerstyre. Det är festligt att läsa argumentationen i frågan. Det har jag gjort i Catrin Anderssons avhandling Tudelad trots allt där hon generöst återger åtskilliga kraftfulla uttalanden. De som ville avskaffa dualismen klagar bittert över att Sverige inte hänger ihop. Och de som vill ha kvar den uttalar en ambition att freda förvaltningen och myndigheterna från den hemska politiken och använder ordvändningar som kan få dagens politikerförakt att framstå som stillsamt. Men det blev inget av dessa ansatser, ibland av rätt triviala skäl. Detta skildras livfullt i Daniel Tarschys’ nyss nämnda SOUfrån 1983. Och en bit in på 1900-talet tycks idén om att avskaffa dualismen och införa ministerstyre förlora sina offentliga förespråkare. Den sista kraftfulla dödsryckningen var Departementalkommitterade 1912 vars förslag dock blev ordentligt utskällda, och efter 1915 har det varit lugnt på den fronten. Dualismen har fått vara kvar, tagits som allt mer självklar och fått möjlighet att förfina sina former. Konstitutionellt fick man annat att tänka på. Man ägnade sig åt att bland annat – och utan ändringar i Regeringsformen, RF – införa parlamentarismen. Gustav V upptäckte under 1910talet till sin häpnad och frustration att han inte längre på egen hand kunde bestämma vem som skulle vara statsminister utan att han var tvungen att kika på hur det såg ut i riksdagen. Den intresserade hittar underhållande och lättillgängliga skildringar av detta i lådan med statsministerporträtt, redigerad av Mats Bergstrand och Per T. Ohlsson. Också Fredrik Sterzel har fördjupat sig i 1900-talets intressanta författningsutveckling i praxis. Och när arbetet med att reformera RF satte i gång efter andra världskriget var dualismens existens eller icke existens egentligen inte en fråga. Redan i Besvärssakkunnigas principbetänkande från 1955 konstateras att det föreligger ”betydelsefulla och för svensk rätt karakteristiska skilj19
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=